Hej då,
Jag gick upp klockan åtta idag, jag måste ju få säga hejdå till mamma innan jag åker. Nästan allt är ner packat i min väska, jag har bara lite små saker kvar nu, skönt. Bussen avgår från stationen klockan 14:45 och sedan är det sju och en halv timmes bussresa att se fram emot, jag hoppas på att få lite sällskap så ring gärna om ni inte har något annat för er!
Dagen började dock inte så jätte bra, jag åt frukosten väldigt långsamt idag det tog mig 40 minuter att äta upp flingorna som flöt runt i min skål. Mamma och jag tog varsin kopp kaffe och gick ut och ställde oss i garaget för att röka, jag vinglade lite lätt och kände mig lite knäsvag men trodde att det berodde på att jag precis hade vaknat. Mamma tittade på mig och jag mötte upp hennes blick och hon sade till mig att jag var likblek i ansiktet. Jag började kallsvettas och sedan kände jag att hela magen vred sig. Jag spydde upp allting och kände ett äckligt rus i hela kroppen, jag var tvungen att sätta mig ner på singlet i några minuter för att kunna andas djupt, hålla andetagen och räkna till tio och andas ut igen. Jag blev piggare igen och jag gick in och satte mig i soffan, mådde mycket bättre, precis som att ingenting hade hänt. - Blodtrycksfall, igen.
Det är fruktansvärt jobbigt att få sådana anfall huxflux, när man minst anar det så dyker det upp igen. Det värsta är när man känner ruset och det varar så länge att man inte orkar hålla sig uppe och plötsligt bara svimmar av. Usch!
Jag kommer inte att kunna blogga nu under nio dagar, så ni får klara er utan mig ett litet tag.
Sköt om er!
Dagen började dock inte så jätte bra, jag åt frukosten väldigt långsamt idag det tog mig 40 minuter att äta upp flingorna som flöt runt i min skål. Mamma och jag tog varsin kopp kaffe och gick ut och ställde oss i garaget för att röka, jag vinglade lite lätt och kände mig lite knäsvag men trodde att det berodde på att jag precis hade vaknat. Mamma tittade på mig och jag mötte upp hennes blick och hon sade till mig att jag var likblek i ansiktet. Jag började kallsvettas och sedan kände jag att hela magen vred sig. Jag spydde upp allting och kände ett äckligt rus i hela kroppen, jag var tvungen att sätta mig ner på singlet i några minuter för att kunna andas djupt, hålla andetagen och räkna till tio och andas ut igen. Jag blev piggare igen och jag gick in och satte mig i soffan, mådde mycket bättre, precis som att ingenting hade hänt. - Blodtrycksfall, igen.
Det är fruktansvärt jobbigt att få sådana anfall huxflux, när man minst anar det så dyker det upp igen. Det värsta är när man känner ruset och det varar så länge att man inte orkar hålla sig uppe och plötsligt bara svimmar av. Usch!
Jag kommer inte att kunna blogga nu under nio dagar, så ni får klara er utan mig ett litet tag.
Sköt om er!
Amy Winehouse,
Amy Winehouse - You know I'm no good.
En lös skruv,
Nästan hela min dag blev förstörd igår, efter en kopp kaffe på askelyckan tillsammans med Cissi så gick vi vidare till min tandläkare. Ja, om jag hade fått veta vad jag skulle göra så hade jag aldrig någonsin gått dit, jag tror att jag hade gått raka vägen till polisen och bett dem dödsförklara mig, så allvarligt var det faktiskt.
Klockan ett kom vi dit, jag fick gå in relativt fort och Cissi satt och väntade på mig. Jag trodde inte att det skulle ta mer än en kvart, men oj vad fel jag hade, efter en och en halv timmes intensiv plågan blev jag klar. Dem började med att kolla hur skruven hade läkt, allt såg jätte bra ut och det såg fint ut med. - Jag ska knacka ur din brygga, det kommer inte att göra ont på dig. Nehe, så bra tänkte jag. Jag är inte känslig i vanliga fall heller, jag är så van att dem sliter och drar i munnen på mig eftersom jag har gått igenom tusentals olika procidurer förut. Hon knackade och bankade och jag kände hur öm jag började bli i hela överkäken och vi ska inte prata om hur min vänstra framtand och min högra hörntand kändes. Jag tyckte att dem kändes lösa och fick lite panik. - Är dem lösa?! Ja, bara lite grand men det kommer att kännas bättre i morgon, du kommer vara lite öm i några timmar.
Bryggan satt bättre än vad dem trodde, och hon var väldigt förvånad själv över att den satt så hårt, men det är väl inte konstigt att den sitter fast när den är ditsatt med cement? Pucko, säger jag bara. Hon berättade för mig att det värsta var nu över och jag kunde bara lägga mig ner och slappna av. Ha! Det kunde väl jag tro, det hade bara börjat. Dags för tandavtryck, hon provade massor av olika bettformar som skulle passa just min käke och det tog sin lilla tid. På med den blåa geggan som luktar stark mint, efter två minuter så var det klart. Dags för överkäken, och hade jag kunnat så hade jag sprungit därifrån på en gång.
- Ja, nu ska jag skruva ut skruven på dig, du kan känna ett litet tryck i käken. Jag blundade så hårt jag kunde, jag kände på mig redan då att allt inte var som det skulle och jag blev rättså öm när hon hade skruvat ut skruven ur överkäken när hon skulle skruva ut den helt så hade den fastnat, mitt tandkött hade läkt så bra att den även hade läkt fast i skruven och hon fick inte ut den på mig. Hon SLET ut hela skruven ur tandköttet och det pissade blod, det var blod överallt. Jag hade blod i ansiktet, något stänk på tröjan, tandsköterskan hade lite blod på sig och tandläkaren med. Jag fick ett vansinnigt anfall av panik och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tandsköterskan och tandläkaren såg helt skräckslagna ut och frågade då om jag ville ha bedövning. - Nej tack, jag klarar mig. Jag lugnade ner mig och andades så djupt jag kunde. Innan jag änns hann säga något var det dags för att sätta dit en annan skruv, den såg ut som en helt vanlig skruv som man använder till att sätta ihop saker med. Hon försökte skruva dit den men hittade inte rätt väg upp i käken, hon kämpade i fyra minuter och ju mer hon tryckte, ju mer svullnade tandköttet. Hon ropade in en annan tandläkare och jag kände mig alldeles mörbultad och det dunkade i hela mig. - Du har fel verktyg, du ska använda det som är två gånger större än det du har. Jag kände mig som ett offer, en jävla försökskanin.
Hon beklagade sig och kände medlidande, hon huttrade och kved av min smärta som hon hade orsakat. Hon frågade om hon skulle lägga bedövning iallafall. Jag kände inte någon lust till att få fyra bedövningssprutor, två i gommen och två i tandköttet. Det gör så fruktansvärt ont att bli bedövad i gommen och bedövningen håller i sig i två dagar efteråt, jag undviker det till max. Nästa projekt var att göra tandavtrycket i överkäken och hon fick borra hål i formen för att undvika ännu mer skador. Med en annan sorts gegga i munnen fick jag sitta där i en kvart och vänta på att det skulle stelna och när det var dags att ta ut att uppstod nya problem, hon fick det inte att lossna och hon använde all sin kraft och till slut lossnade det - Med skruven på. Jag hade så ont, nya blödningar, jag var blå-lila i munnen och jag kved något fruktansvärt, tårarna pulserade och jag kunde inte hejda dem. Jag ville därifrån, detta skulle bli min död. Jag stod inte ut mer. Hon stoppade blödningen och skruvade tillbaka min "läkeskruv" och satte mig på en antibiotika kur som varar i två dagar. Jag fick min "bettskena" med en tand på för att inte påfresta för mycket på skruven och sedan fixade hon till mina övriga tänder, putsade dem och gjorde dem kritvita. Skenan ska jag ha i två veckor, jag är nu ännu mer begränsad till att äta.
Detta tog jävligt mycket på mitt psyke och jag önskar att jag aldrig var så förbannat vild som liten. tretton jävla år har jag fått plågas och jag har klarat mycket men nu är tog detta knäcken på mig. Det är fruktansvärt, folk som vet skrattar ofta åt det och jag mår dåligt av det. Jag mår dåligt av hela min mun och jag önskar innerligt att jag kunde få ha normala tänder, raka fina tänder. Det är faktiskt min dröm..
Klockan ett kom vi dit, jag fick gå in relativt fort och Cissi satt och väntade på mig. Jag trodde inte att det skulle ta mer än en kvart, men oj vad fel jag hade, efter en och en halv timmes intensiv plågan blev jag klar. Dem började med att kolla hur skruven hade läkt, allt såg jätte bra ut och det såg fint ut med. - Jag ska knacka ur din brygga, det kommer inte att göra ont på dig. Nehe, så bra tänkte jag. Jag är inte känslig i vanliga fall heller, jag är så van att dem sliter och drar i munnen på mig eftersom jag har gått igenom tusentals olika procidurer förut. Hon knackade och bankade och jag kände hur öm jag började bli i hela överkäken och vi ska inte prata om hur min vänstra framtand och min högra hörntand kändes. Jag tyckte att dem kändes lösa och fick lite panik. - Är dem lösa?! Ja, bara lite grand men det kommer att kännas bättre i morgon, du kommer vara lite öm i några timmar.
Bryggan satt bättre än vad dem trodde, och hon var väldigt förvånad själv över att den satt så hårt, men det är väl inte konstigt att den sitter fast när den är ditsatt med cement? Pucko, säger jag bara. Hon berättade för mig att det värsta var nu över och jag kunde bara lägga mig ner och slappna av. Ha! Det kunde väl jag tro, det hade bara börjat. Dags för tandavtryck, hon provade massor av olika bettformar som skulle passa just min käke och det tog sin lilla tid. På med den blåa geggan som luktar stark mint, efter två minuter så var det klart. Dags för överkäken, och hade jag kunnat så hade jag sprungit därifrån på en gång.
- Ja, nu ska jag skruva ut skruven på dig, du kan känna ett litet tryck i käken. Jag blundade så hårt jag kunde, jag kände på mig redan då att allt inte var som det skulle och jag blev rättså öm när hon hade skruvat ut skruven ur överkäken när hon skulle skruva ut den helt så hade den fastnat, mitt tandkött hade läkt så bra att den även hade läkt fast i skruven och hon fick inte ut den på mig. Hon SLET ut hela skruven ur tandköttet och det pissade blod, det var blod överallt. Jag hade blod i ansiktet, något stänk på tröjan, tandsköterskan hade lite blod på sig och tandläkaren med. Jag fick ett vansinnigt anfall av panik och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tandsköterskan och tandläkaren såg helt skräckslagna ut och frågade då om jag ville ha bedövning. - Nej tack, jag klarar mig. Jag lugnade ner mig och andades så djupt jag kunde. Innan jag änns hann säga något var det dags för att sätta dit en annan skruv, den såg ut som en helt vanlig skruv som man använder till att sätta ihop saker med. Hon försökte skruva dit den men hittade inte rätt väg upp i käken, hon kämpade i fyra minuter och ju mer hon tryckte, ju mer svullnade tandköttet. Hon ropade in en annan tandläkare och jag kände mig alldeles mörbultad och det dunkade i hela mig. - Du har fel verktyg, du ska använda det som är två gånger större än det du har. Jag kände mig som ett offer, en jävla försökskanin.
Hon beklagade sig och kände medlidande, hon huttrade och kved av min smärta som hon hade orsakat. Hon frågade om hon skulle lägga bedövning iallafall. Jag kände inte någon lust till att få fyra bedövningssprutor, två i gommen och två i tandköttet. Det gör så fruktansvärt ont att bli bedövad i gommen och bedövningen håller i sig i två dagar efteråt, jag undviker det till max. Nästa projekt var att göra tandavtrycket i överkäken och hon fick borra hål i formen för att undvika ännu mer skador. Med en annan sorts gegga i munnen fick jag sitta där i en kvart och vänta på att det skulle stelna och när det var dags att ta ut att uppstod nya problem, hon fick det inte att lossna och hon använde all sin kraft och till slut lossnade det - Med skruven på. Jag hade så ont, nya blödningar, jag var blå-lila i munnen och jag kved något fruktansvärt, tårarna pulserade och jag kunde inte hejda dem. Jag ville därifrån, detta skulle bli min död. Jag stod inte ut mer. Hon stoppade blödningen och skruvade tillbaka min "läkeskruv" och satte mig på en antibiotika kur som varar i två dagar. Jag fick min "bettskena" med en tand på för att inte påfresta för mycket på skruven och sedan fixade hon till mina övriga tänder, putsade dem och gjorde dem kritvita. Skenan ska jag ha i två veckor, jag är nu ännu mer begränsad till att äta.
Detta tog jävligt mycket på mitt psyke och jag önskar att jag aldrig var så förbannat vild som liten. tretton jävla år har jag fått plågas och jag har klarat mycket men nu är tog detta knäcken på mig. Det är fruktansvärt, folk som vet skrattar ofta åt det och jag mår dåligt av det. Jag mår dåligt av hela min mun och jag önskar innerligt att jag kunde få ha normala tänder, raka fina tänder. Det är faktiskt min dröm..
Arbetsförmedlingen och tandläkaren,
Oj, det var nästan omöjligt att komma upp ur sängen idag. Jag förstår inte vad som hände men annat än trött var jag inte iallafall. Klockan sex ringde klockan men en yrvaken jag stängde av telefonen och jag vaknade med ett ryck klockan sju och jag föll ur sängen. Jag uppfattade knappt vart jag var, vem jag var eller vad jag gjorde, jag slumrade till sittandes med huvudet på madrassen. Jag kravlade mig upp och slängde mig i sängen igen, Sooooooova ska ju stå som nummer ett på listan idag men nej, det kan ju jag glömma. Jag vankade runt i täcket, antog att jag såg ut som en zombie eftersom Ludde frågade vad jag höll på med.
Efter hundra koppar kaffe, är jag inte alls mycket piggare och en iskall dusch hjälper mig inte heller att vakna. Usch. Snart ska jag ta bussen in till stan, ska ju till arbetsförmedligen idag och gå på en information om jobb- och ungdomsgaranti. Jag hoppas inte att det håller på i över en timme, det är så fruktansvärt drygt att bara sitta och lyssna och så vet man redan allt det där som dem pratar om. Tjugo över elva så ska jag träffa cissi på stationen, det var helt sjukt vad länge sedan det var man träffade henne. Emelie kommer förmodligen också, jag hoppas det iallafall. Det var mer än fyra månader sedan man träffade dem. Helt sjukt.
Klockan ett så ska jag till tandläkaren och jag ska kräva en blekning av mina tänder. Dom är helt förstörda efter den jävla antibiotikan. Vi får väl se hur implantatet är nu, om det har läkt och om allt ser bra ut. Jag kan ju iallafall hoppas. Usch, nu vill jag inte prata om vad dom ska göra idag, det känns lite jobbigt just nu faktiskt. Skönt att operationen är över men det finns fler problem...
Efter hundra koppar kaffe, är jag inte alls mycket piggare och en iskall dusch hjälper mig inte heller att vakna. Usch. Snart ska jag ta bussen in till stan, ska ju till arbetsförmedligen idag och gå på en information om jobb- och ungdomsgaranti. Jag hoppas inte att det håller på i över en timme, det är så fruktansvärt drygt att bara sitta och lyssna och så vet man redan allt det där som dem pratar om. Tjugo över elva så ska jag träffa cissi på stationen, det var helt sjukt vad länge sedan det var man träffade henne. Emelie kommer förmodligen också, jag hoppas det iallafall. Det var mer än fyra månader sedan man träffade dem. Helt sjukt.
Klockan ett så ska jag till tandläkaren och jag ska kräva en blekning av mina tänder. Dom är helt förstörda efter den jävla antibiotikan. Vi får väl se hur implantatet är nu, om det har läkt och om allt ser bra ut. Jag kan ju iallafall hoppas. Usch, nu vill jag inte prata om vad dom ska göra idag, det känns lite jobbigt just nu faktiskt. Skönt att operationen är över men det finns fler problem...
Miss Li,
Helgen,
Helgen var helt okej tycker jag. I Lördags så kom Sofia och Johan och plockade upp mig och vi åkte till lägenheten, dock så följde Johan inte med så Sofia och jag kämpade med hennes två meter höga blommor in i höghuset som hon hade hämtat hos sina föräldrar. Haha, men det gick bra. När vi hade placerat blommorna i fönstret så bryggde vi lite kaffe och dunkade musik som tusan och snackade lite skit som vanligt. Efter en timme så dök Maggan upp och vi gick iväg till affären och handlade lite glass. Sofia och maggan blev ruskigt sugna på marängswiss och stod i köket och kladdade med att, men det var säkert gott.
Vi drack lite vin och vi ringde till min kära lillebror och kollade läget, vi tjatade på dem och ville att dem skulle komma till lägenheten och festa med oss och runt elva - halv tolv så dök dem upp. Jag skrattade åt dem när dem kom upp till dörren. Stackarna var utslagna efter alla tusentals trappsteg till sjätte våningen och jag frågade dem varför dem inte hade tagit hissen istället för att gå. Dom hade missat hissen vid trapporna påväg upp och var helt förtvivlade. Vi placerade oss i vardagsrummet och vi gick ut på balkongen och dem var måttligt imponerade av utsikten över staden. Vi gick in och satte oss och vi lyssnade på musik och pratade lite skit. Sofia visade massor av bilder ifrån i somras och en och en annan lite mindre roliga bilder på mig, men det bjöd jag på.
Vi spelade Nintendo 64, och jag ägde alla på Mario Cart och det slutade med att ingen ville spela med mig och blev anklagad för fusk och mycket intensiv träning. Tss, dåliga förlorare! Det är ju bara så att jag är fruktansvärt jätte bäst. Kvällen fortsatte och killarna somnade i soffan och jag passade på att fota dem, dem såg så oskyldiga och försvarslösa ut när dem sov. Jag väckte dem och vi myste ner oss i soffan allihopa med filtar och täcken åt höger och vänster och så tittade vi på en film, Mirrors. Jag vet inte hur många gånger vi fick spola tillbaka för ingen hängde med och folk sprang åt höger och vänster. Tillslut så satte vi oss till rätta och kunde till slut titta på filmen.
- Usch, fy vad läskigt.. Jag ska aldrig mer titta mig i en spegel, det där vill jag aldrig vara med om, usch! Jag vänder mig om mot alla andra, och då ligger dem och sover! Snällt... Jag funderade på att väcka dem men lät dem sova vidare. Jag gick och stängde av filmen, jag ville ju inte sitta och titta själv. När klockan var tio över sex så gick jag ner mot stan, jag gick världens omvägar för att inte gå genom spetsarmossen, även kallad "våldtäktsparken" jag halvsprang till stationen och sen tog jag bussen hem. Pappa tittade förvånat på mig när jag kom hem. - Har du varit ute och partat loss eller? Du ser sliten ut. Haha! När mamma kom hem så drack vi kaffe och jag var uppe i varv och kunde inte sova, hur mycket jag än ville så var det helt lönlöst att försöka och jag somnade halv nio och vaknade klockan elva av att Sofia ringde. Hon minns lika mycket av det samtalet som jag gjorde, nämligen ingenting alls. Jag gick upp och satte mig vid tvn och jag somnade till i tjugo minuter och sedan kunde jag glömma att få sova vidare.
Det var en rolig kväll med mycket skratt och trevligt sällskap!
TACK <3
Vi drack lite vin och vi ringde till min kära lillebror och kollade läget, vi tjatade på dem och ville att dem skulle komma till lägenheten och festa med oss och runt elva - halv tolv så dök dem upp. Jag skrattade åt dem när dem kom upp till dörren. Stackarna var utslagna efter alla tusentals trappsteg till sjätte våningen och jag frågade dem varför dem inte hade tagit hissen istället för att gå. Dom hade missat hissen vid trapporna påväg upp och var helt förtvivlade. Vi placerade oss i vardagsrummet och vi gick ut på balkongen och dem var måttligt imponerade av utsikten över staden. Vi gick in och satte oss och vi lyssnade på musik och pratade lite skit. Sofia visade massor av bilder ifrån i somras och en och en annan lite mindre roliga bilder på mig, men det bjöd jag på.
Vi spelade Nintendo 64, och jag ägde alla på Mario Cart och det slutade med att ingen ville spela med mig och blev anklagad för fusk och mycket intensiv träning. Tss, dåliga förlorare! Det är ju bara så att jag är fruktansvärt jätte bäst. Kvällen fortsatte och killarna somnade i soffan och jag passade på att fota dem, dem såg så oskyldiga och försvarslösa ut när dem sov. Jag väckte dem och vi myste ner oss i soffan allihopa med filtar och täcken åt höger och vänster och så tittade vi på en film, Mirrors. Jag vet inte hur många gånger vi fick spola tillbaka för ingen hängde med och folk sprang åt höger och vänster. Tillslut så satte vi oss till rätta och kunde till slut titta på filmen.
- Usch, fy vad läskigt.. Jag ska aldrig mer titta mig i en spegel, det där vill jag aldrig vara med om, usch! Jag vänder mig om mot alla andra, och då ligger dem och sover! Snällt... Jag funderade på att väcka dem men lät dem sova vidare. Jag gick och stängde av filmen, jag ville ju inte sitta och titta själv. När klockan var tio över sex så gick jag ner mot stan, jag gick världens omvägar för att inte gå genom spetsarmossen, även kallad "våldtäktsparken" jag halvsprang till stationen och sen tog jag bussen hem. Pappa tittade förvånat på mig när jag kom hem. - Har du varit ute och partat loss eller? Du ser sliten ut. Haha! När mamma kom hem så drack vi kaffe och jag var uppe i varv och kunde inte sova, hur mycket jag än ville så var det helt lönlöst att försöka och jag somnade halv nio och vaknade klockan elva av att Sofia ringde. Hon minns lika mycket av det samtalet som jag gjorde, nämligen ingenting alls. Jag gick upp och satte mig vid tvn och jag somnade till i tjugo minuter och sedan kunde jag glömma att få sova vidare.
Det var en rolig kväll med mycket skratt och trevligt sällskap!
TACK <3
Bowling For Soup - Emily
"Emily, you saved the day
Emily, when you threw me away
She was always such a pretty girl, nobody like her in the world.
A little piece of heavenly that no one else could stand I see you in my dreams at night
I see you when I close my eyes I just can't seem to shake, Emily "
Emily, when you threw me away
She was always such a pretty girl, nobody like her in the world.
A little piece of heavenly that no one else could stand I see you in my dreams at night
I see you when I close my eyes I just can't seem to shake, Emily "
Emmy,
En trevlig kväll tillsammans med Sofia och Maggan!
Ytliga vänskaper borde avrättas,
Jag vaknade klockan nio och kände mig redan då ledsen. Jag försökte pigga upp mig med att mysa med hundarna och det blev nästan värre, eftersom dem kände på sig att det var något på tok. Maximus tittade ledsamt och buffade på mig med nosen och slickade mig i ansiktet, han lade sitt stora nalle huvud på min bröstkorg. Jag klappade varsamt på honom och pussade honom på huvudet. Det gjorde så ont i mig.
Jag gick och ställde mig i duschen, det kändes som om jag hade tappat en bit av mig själv, bara över en natt. Det är så ensamt och tomt. Jag vet inte riktigt vad det är frågan om, men en stor del ligger i att Anneli flyttade idag och vi kommer ju inte kunna ses så speciellt ofta. Jag tror att det är hormonerna som spelar mig ett spratt eller så har jag bitit ihop förlänge och trängt undan allt det som har varit jobbigt nu. Kvällarna är värst, speciellt helgerna. Det känns helt meningslöst att änns inbilla sig att någon kommer att ringa mig och fråga om jag ska göra något speciellt ikväll och har tid att ses. Om en vecka så åker jag från jävla Växjö och lämnar allt här för nio underbara dagar tillsammans med Jesper.
Allt här känns så jävla ytligt, allt är bara snack från folks sida. Kan ingen mena något med det som dem säger? Jag är så fruktansvärt trött på all ytlighet och jag vill veta vart jag har mina vänner. - Oj, idag har jag absolut ingenting att göra. Jag kanske ska ta och höra av mig till Emily, hon är ju arbetslös och gör ju ingenting om dagarna. Lite tidsfördriv är ju aldrig fel. Det är såhär det känns, faktiskt. Jag tänker inte vara något jävla andrahandsval längre. Aldrig mer!
Jag gick och ställde mig i duschen, det kändes som om jag hade tappat en bit av mig själv, bara över en natt. Det är så ensamt och tomt. Jag vet inte riktigt vad det är frågan om, men en stor del ligger i att Anneli flyttade idag och vi kommer ju inte kunna ses så speciellt ofta. Jag tror att det är hormonerna som spelar mig ett spratt eller så har jag bitit ihop förlänge och trängt undan allt det som har varit jobbigt nu. Kvällarna är värst, speciellt helgerna. Det känns helt meningslöst att änns inbilla sig att någon kommer att ringa mig och fråga om jag ska göra något speciellt ikväll och har tid att ses. Om en vecka så åker jag från jävla Växjö och lämnar allt här för nio underbara dagar tillsammans med Jesper.
Allt här känns så jävla ytligt, allt är bara snack från folks sida. Kan ingen mena något med det som dem säger? Jag är så fruktansvärt trött på all ytlighet och jag vill veta vart jag har mina vänner. - Oj, idag har jag absolut ingenting att göra. Jag kanske ska ta och höra av mig till Emily, hon är ju arbetslös och gör ju ingenting om dagarna. Lite tidsfördriv är ju aldrig fel. Det är såhär det känns, faktiskt. Jag tänker inte vara något jävla andrahandsval längre. Aldrig mer!
Johnny Cash - Hurt
Lok - Sug min,
Statistik,
Ja, det blev ju helt klart en liten förändring när min design äntligen är klar och antalet läsare har stigit ganska så mycket. Absolut ingen blir ju gladare än jag, såklart!
Idag ska jag försöka hinna med massor med grejer, mamma och jag ska åka ner till stan och kika lite grann men hon är så jädra morgon trött och hon orkar inte gå upp ur sängen. - Väcker du mig vid halv åtta? Jag har gått och ruskat om henne tre gånger nu och varje gång så säger hon att hon är vaken och sen dröjer det inte mer än en halv sekund sedan snarkar hon igen. Jaja, hon får väl sova lite till då. Hon är som i tonårsstadiet då det inte spelar någon roll hur mycket man än försöker väcka dem, antingen skriker dem eller så somnar dem om igen. Jisses!
Hector var verkligen "lagom" glad idag när jag tog ut honom, han var helt galen! När jag släppte ut honom i trädgården så sprang han i femhundra kilometer i timmen, runt, runt, runt. Han fick för sig att stanna till och äta lite löv och jag sprang efter honom i panik, inte mer löv! Han spyr ner hela mitt rum och det luktar helvete, det spelar ingen roll hur mycket man än skurar, lukten försvinner aldrig. Inte änns när man har öppet fönster, jag blir galen. Jaha, när man inte får äta löv så kan man väl bada lite istället. NEJNEJNEJ! inte ner i sjön, det är som att ha hand om en trotsig liten fem åring. Allt som man inte får göra, det ska man göra ändå för då får matte sådana där roliga uttrycksminer i ansiktet. När vi väl kom in så rev han ner hela byrån som står ute i hallen, då brast det för mig och jag blev helt tokig. Handdukar åt höger och vänster, julpynt överallt, koppel, selar, skor, vattenkokare, ficklampor. Allt låg över allt, ingen höjdare för mig som fick städa upp allting igen och jag blev så förbannad att jag gick ut och satte mig på trappan för att lugna ner mig. Jag har ett himla temprament på morgonen.
Jag måste träffa Anneli idag också, jag vill inte att hon ska flytta så jag ska låsa in henne i ett skåp tänkte jag. Vem ska jag nu umgås med under dagarna? Vem ska jag nu prata med i telefon i flera timmar? Nej, det bästa är att inte låta henne flytta, men det ska jag inte säga till henne för då vill hon inte träffa mig idag. *Skrattar*
Ojoj, nu hörde allt att mamma är uppe. Någon släpar fötterna efter sig och hundarna är jätte glada, nu ska jag gå och dricka en kopp kaffe. Ha en bra dag! :)
Idag ska jag försöka hinna med massor med grejer, mamma och jag ska åka ner till stan och kika lite grann men hon är så jädra morgon trött och hon orkar inte gå upp ur sängen. - Väcker du mig vid halv åtta? Jag har gått och ruskat om henne tre gånger nu och varje gång så säger hon att hon är vaken och sen dröjer det inte mer än en halv sekund sedan snarkar hon igen. Jaja, hon får väl sova lite till då. Hon är som i tonårsstadiet då det inte spelar någon roll hur mycket man än försöker väcka dem, antingen skriker dem eller så somnar dem om igen. Jisses!
Hector var verkligen "lagom" glad idag när jag tog ut honom, han var helt galen! När jag släppte ut honom i trädgården så sprang han i femhundra kilometer i timmen, runt, runt, runt. Han fick för sig att stanna till och äta lite löv och jag sprang efter honom i panik, inte mer löv! Han spyr ner hela mitt rum och det luktar helvete, det spelar ingen roll hur mycket man än skurar, lukten försvinner aldrig. Inte änns när man har öppet fönster, jag blir galen. Jaha, när man inte får äta löv så kan man väl bada lite istället. NEJNEJNEJ! inte ner i sjön, det är som att ha hand om en trotsig liten fem åring. Allt som man inte får göra, det ska man göra ändå för då får matte sådana där roliga uttrycksminer i ansiktet. När vi väl kom in så rev han ner hela byrån som står ute i hallen, då brast det för mig och jag blev helt tokig. Handdukar åt höger och vänster, julpynt överallt, koppel, selar, skor, vattenkokare, ficklampor. Allt låg över allt, ingen höjdare för mig som fick städa upp allting igen och jag blev så förbannad att jag gick ut och satte mig på trappan för att lugna ner mig. Jag har ett himla temprament på morgonen.
Jag måste träffa Anneli idag också, jag vill inte att hon ska flytta så jag ska låsa in henne i ett skåp tänkte jag. Vem ska jag nu umgås med under dagarna? Vem ska jag nu prata med i telefon i flera timmar? Nej, det bästa är att inte låta henne flytta, men det ska jag inte säga till henne för då vill hon inte träffa mig idag. *Skrattar*
Ojoj, nu hörde allt att mamma är uppe. Någon släpar fötterna efter sig och hundarna är jätte glada, nu ska jag gå och dricka en kopp kaffe. Ha en bra dag! :)
Någon som vet någonting om gästbloggar?
Efter mycket hjälp med min kära blogg så vill jag åter igen buga och bocka till er. I morgon så ska jag ta tag i nästa problem. Just, hur i hela friden skapar man en gästblogg? Det vore himla roligt att låta vänner och bekanta få gå in och skriva en liten rad i min blogg när dem känner för det. Jag har kikat lite men dessvärre inte hittat någonting om det än. Någon som vet något om gästbloggar, hur det fungerar och hur man skapar en? Det vore väldigt snällt om någon skulle vilja berätta detta för mig. Nå, vad tycker ni om min nya design? Jag är då super nöjd.
Idag har jag små städat lite grann, tvättade lite kläder och passade på att hänga ut tvätten när solen stod på. Jag diskade undan och drog en "repa" med dammsugaren (Haha, mammas påhitt när hon ska berätta att hon ska dammsuga) och torkade av golven. Hector hade spytt igen, tredje gången idag och jag slår vad om att det kan ha en hake med löven att göra. Usch, det kan ju inte vara så speciellt gott men han såg fruktansvärt nöjd ut.. Nu ska jag sätta mig vid tvn en liten stund och sedan ska jag nog ringa min älskling om han har tid att prata lite grann.
Idag har jag små städat lite grann, tvättade lite kläder och passade på att hänga ut tvätten när solen stod på. Jag diskade undan och drog en "repa" med dammsugaren (Haha, mammas påhitt när hon ska berätta att hon ska dammsuga) och torkade av golven. Hector hade spytt igen, tredje gången idag och jag slår vad om att det kan ha en hake med löven att göra. Usch, det kan ju inte vara så speciellt gott men han såg fruktansvärt nöjd ut.. Nu ska jag sätta mig vid tvn en liten stund och sedan ska jag nog ringa min älskling om han har tid att prata lite grann.
Paramore - Misery Business
Tack för hjälpen,
Ett stort tack till Anneli och till Linda som förtvivlat har hjälpt mig med min kära blogg. Tack, tack, tack så mycket. Nu ser den mycket bättre ut!
OBS!
Ursäkta röran, Anneli är här inne och sminkar om Emilys blogg!
Skriv gärna en kommentar och berätta vad ni tycker om den nya designen.
Om ni inte ser någon förändring kan ni uppdatera sidan.
Skriv gärna en kommentar och berätta vad ni tycker om den nya designen.
Om ni inte ser någon förändring kan ni uppdatera sidan.
Vackra höst och fjärilar i magen,
Jag kan inte låta bli att le när höstens färg glada färger pyntar trädkronorna, det är så underbart att jag får bekväma rysningar längs hela ryggraden. Hundarna är minst lika glada som jag på morgonen när man går ut tillsammans med dem och en rykande kopp kaffe i handen. Dem jagar löven som fladdrar omkring i trädgården, precis som små barn.
Jag är glad, varm och känner mig nästan lite ivrig inför morgonens första promenard, underbart. Bladen dansar runt i luftens små vindpustar och faller sedan handlöst mot marken med ett litet skrap. Jag trivs så bra i den svenska hösten i år, min ångest låter mig få vara i fred och jag känner mig säker i mig själv och jag är så obeskrivligt lycklig. Jag har börjat räkna ner dagarna nu inför min resa upp till min älskade Jesper, timmarna på bussen är värda allt och det spelar ingen roll om det skulle ha tagit en vecka, en månad eller ett helt år att resa till honom jag hade mer än gärna åkt bara för att få träffa honom i en halv sekund. Jag skulle göra precis vad som helst för att få vara med honom tjugofyra timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, året om. Den tjugofjärde Oktober reser jag härifrån, jag längtar något fruktansvärt och det pirrar i hela kroppen på mig precis som det gör när man är nykär och ska träffas själva för första gången och man vet inte riktigt vad som ska hända. Åh, vad jag älskar den känslan och jag vill uppleva den hela tiden i resten av mitt liv. Fjärilar i magen av lycka är det bästa som finns!
Dagen är inte riktigt planerad men eftersom mamma ska jobba i natt så ska jag bara vara hemma och mysa med hundarna och kolla efter mina syskon så att dem gör det som dem ska. Jag måste ha en hållhake på dem så att dem inte skippar läxorna och jag hjälper gärna till om det skulle vara så att dem behöver hjälp med något. Jag saknar faktiskt skolan väldigt mycket, det gör nog alla som har tagit studenten. Man saknar klasskamraterna, lektionerna och faktiskt läxor och prov. Jag kanske är konstig men läxor och prov har man haft sedan man gick i ettan på lågstadiet och det är en helt ny omställning i hela ens liv när man inte har något sånt. Jag kanske är ensammast i världen om att tycka det inte vet jag. Haha! Nehe, nu ska jag gå ut och tvätta lite kläder och sådär sen ska jag se om jag kan få tag på min kära syster någongång. Ja, hon är då inte lätt att få tag på alls.
Puss!
Dagen är inte riktigt planerad men eftersom mamma ska jobba i natt så ska jag bara vara hemma och mysa med hundarna och kolla efter mina syskon så att dem gör det som dem ska. Jag måste ha en hållhake på dem så att dem inte skippar läxorna och jag hjälper gärna till om det skulle vara så att dem behöver hjälp med något. Jag saknar faktiskt skolan väldigt mycket, det gör nog alla som har tagit studenten. Man saknar klasskamraterna, lektionerna och faktiskt läxor och prov. Jag kanske är konstig men läxor och prov har man haft sedan man gick i ettan på lågstadiet och det är en helt ny omställning i hela ens liv när man inte har något sånt. Jag kanske är ensammast i världen om att tycka det inte vet jag. Haha! Nehe, nu ska jag gå ut och tvätta lite kläder och sådär sen ska jag se om jag kan få tag på min kära syster någongång. Ja, hon är då inte lätt att få tag på alls.
Puss!
Kapten Röd - Du e la go,
Dagens rubriker,
Allas nyfikenhet om denna arbetsintervjun som jag var på i onsdags eftermiddag inte var något att ha. Nej, det var inte alls min typ av jobb tråkigt nog. Ett heltids jobb med enbart en provicorisk lön med en dansktalande chef som pratar i hundranittio. Arbetet gick ut på att man skulle åka ut till olika företag och försöka få dem till att byta telefon abonnemang, skaffa sig olika försäkringar inom något företag som jag själv aldrig har hört talas om. Nej, jag tror inte det är något för mig.
Nu får jag helt enkelt blicka framåt och leta efter nya intressanta jobb och jag hoppas på att jag kommer finna något inom en snar framtid.
Igår så hade Anneli sin Hejdå fest. Det var mycket roligt, träffade människor som man inte har träffat på år och dagar. Det blev mycket snack om allt och inget. Det hetaste samtalsämnet blev "Vad gör du nu för tiden? Jobbar du?". Alkoholhaltiga drycker åt höger och vänster och visst blev man lite påverkad, men det hör till! - Det var ju trots allt min Anneli' s ''hejdå fest, och alla ska veta att jag kommer sakna sönder denna vackra varelse något gruvligt!
Efter tolv tog Nina och jag bussen in mot staden och där blev jag påhoppad av två fjorton åriga tjejer som visste vem jag var. Ingen klocka ringde hos mig alls. - Du är Rasmus syrra! Jag vet vem du är!!!
Sedan dök det upp en kille vid namn Daniel, jag tror att jag skrämde honom lite. Jag har aldrig sett denna människa förr och när jag frågade vad han hette så bad han mig att gissa. Daniel sade jag utan tvekan och han såg häpet på mig och frågade om vi hade träffats innan och jag kunde inte låta bli att skratta och sade nej. Han fråga om jag kunde gissa hur gammal han var och utan att tveka sa jag - Du är 19 år gammal, du är en 89:a.
Han skrattade och frågade om jag var en spårtant med medialaförmågor. Jag skrattade minst lika högt om inte högre.
Han gav mig sitt visitkort där det stod; Superhemlig Superhjälte bor i en djup och superhemlig skog på månen. och mitt bland allt det där så stod hans telefon nummer. Haha, en riktigt häftig kille det där, rolig som tusan. Jag begav mig hemåt och på bussen träffade jag på My som jag inte har träffat på sjuhundra år. Mycket trevligt!
Nu får jag helt enkelt blicka framåt och leta efter nya intressanta jobb och jag hoppas på att jag kommer finna något inom en snar framtid.
Igår så hade Anneli sin Hejdå fest. Det var mycket roligt, träffade människor som man inte har träffat på år och dagar. Det blev mycket snack om allt och inget. Det hetaste samtalsämnet blev "Vad gör du nu för tiden? Jobbar du?". Alkoholhaltiga drycker åt höger och vänster och visst blev man lite påverkad, men det hör till! - Det var ju trots allt min Anneli' s ''hejdå fest, och alla ska veta att jag kommer sakna sönder denna vackra varelse något gruvligt!
Efter tolv tog Nina och jag bussen in mot staden och där blev jag påhoppad av två fjorton åriga tjejer som visste vem jag var. Ingen klocka ringde hos mig alls. - Du är Rasmus syrra! Jag vet vem du är!!!
Sedan dök det upp en kille vid namn Daniel, jag tror att jag skrämde honom lite. Jag har aldrig sett denna människa förr och när jag frågade vad han hette så bad han mig att gissa. Daniel sade jag utan tvekan och han såg häpet på mig och frågade om vi hade träffats innan och jag kunde inte låta bli att skratta och sade nej. Han fråga om jag kunde gissa hur gammal han var och utan att tveka sa jag - Du är 19 år gammal, du är en 89:a.
Han skrattade och frågade om jag var en spårtant med medialaförmågor. Jag skrattade minst lika högt om inte högre.
Han gav mig sitt visitkort där det stod; Superhemlig Superhjälte bor i en djup och superhemlig skog på månen. och mitt bland allt det där så stod hans telefon nummer. Haha, en riktigt häftig kille det där, rolig som tusan. Jag begav mig hemåt och på bussen träffade jag på My som jag inte har träffat på sjuhundra år. Mycket trevligt!
Arbetsintervju,
Idag är jag starkare än någonsin, jag är full av energi och jag skiner som en stark höst sol. Jag mår bra, ingenting kan tynga ner mig just nu och jag känner inte av min höstdeprission det minsta. - Jag är bra för jag kan skingra mina eländiga tankar och se framåt.
Klockan 16:20 så ska jag vara på min arbetsintervju och jag måste ställa mina krav på dem annars tar jag inte jobbet. Jag hoppas att det kommer att gå bra, det var så roligt eftersom jag skickade iväg min ansökan till dem i måndags och efter femton-tjugo minuter senare så ringde administratören och sa; Du måste komma på en arbetsintervju och träffa min chef, vad gör du på onsdag eftermiddag?
Jag undrar hur ofta händer det att det går så snabbt att få en arbetsintervju? Mycket sällan. Men det var mycket roligt och Sofie var hur trevlig som helst och verkar vara en mycket rolig tjej.
Önska mig lycka till!
Klockan 16:20 så ska jag vara på min arbetsintervju och jag måste ställa mina krav på dem annars tar jag inte jobbet. Jag hoppas att det kommer att gå bra, det var så roligt eftersom jag skickade iväg min ansökan till dem i måndags och efter femton-tjugo minuter senare så ringde administratören och sa; Du måste komma på en arbetsintervju och träffa min chef, vad gör du på onsdag eftermiddag?
Jag undrar hur ofta händer det att det går så snabbt att få en arbetsintervju? Mycket sällan. Men det var mycket roligt och Sofie var hur trevlig som helst och verkar vara en mycket rolig tjej.
Önska mig lycka till!
Walk away,
Ett slitet och uttöjt gummiband leker våldsamt mellan mina fingrar när jag sitter och stirrar på min telefon. Inget samtal, inget sms. Jag förväntade mig egentligen ingenting av dig för jag vet hur du är och jag känner dig så väl. Det kanske bara är som jag tror, jag vet nog inte riktigt säkert längre.
Jag lade ner min telefon i fickan i hopp om att du snart skulle höra av dig - Jag väntade faktiskt förgäves på dig.
När jag ringer så låter du ointresserad av mitt samtal till dig för att se hur du mår och du nonchalerar mig. Jag finns inte - inte för dig iallafall.
Jag, det är bara jag nu. Jag tänker inte berätta för dig om mina framtidsplaner, jag tänker inte lägga ner mer energi på dig och ditt arroganta sätt att se på mig. Snart finns du inte längre kvar i min framtid. Nu har jag bara min karriär framför mig - Det förblir min allra sista livlina.
Jag lade ner min telefon i fickan i hopp om att du snart skulle höra av dig - Jag väntade faktiskt förgäves på dig.
När jag ringer så låter du ointresserad av mitt samtal till dig för att se hur du mår och du nonchalerar mig. Jag finns inte - inte för dig iallafall.
Jag, det är bara jag nu. Jag tänker inte berätta för dig om mina framtidsplaner, jag tänker inte lägga ner mer energi på dig och ditt arroganta sätt att se på mig. Snart finns du inte längre kvar i min framtid. Nu har jag bara min karriär framför mig - Det förblir min allra sista livlina.
Oroa dig inte, jag kommer att klara mig fint utan dig. Jag är född till att stå på egna ben och jag kämpar för att nå dem målen jag vill nå upp till. Jag är stark, snabbtänkt och interligent. Men du, du är absolut ingenting utan mig!
Idag är jag bra, faktiskt bäst. Imorgon ska jag vara ännu bättre än så, för i morgon då kan inget slå mig. Ingen kan trycka ner mig. Jag kan allt och nu ska detta bli mitt, bara mitt.
Jobbsökandet,
Nu har jag sökt 15 olika jobb och endast fått ett svar och varit på en enda arbetsintervju. Negativt eftersom jag inte är någon utbildad undersköterska. Äsch, det går väl fler tåg hoppas jag. Nu har jag börjat leta jobb inom försäljning.
Just nu när jag skulle blogga om mina jobbsökanden så fick jag ett samtal ifrån Coal Promotion AB och jag ska på en arbetsintervju på onsdag, då jag ska träffa chefen klockan tjugo över fyra. ojojoj vad jag är nervös.
Jag hoppas att det kommer att gå vägen denna gången!
Puss!
