Jag kan ju inte säga annat än att hela denna helgen var helt jävla galen, såhär roligt har jag inte haft på länge!

I fredags så blev det stressigt, pappa höll på att byta golv på mitt rum och jag kunde givetvis inte gå in dit efter duschen efter som det var damm överallt! jag stressade på som en tok, dunkade musik och drack ett glas vin. Tio i åtta tog jag bussen in till stan och ställde mig vid pressbyrån och inväntade Ellen och Erika, in en snabbis på pressbyrån och sedan invänta Nicke. Vi gick till Pauze och satte oss och blev kvar där hela kvällen, raggnigsförsök till höger och vänster och jag kunde ju inte låta bli att skratta, folk är ju allt för söta.

-Är du också finsk? Kan du laga mat? Snygg är du också, ska vi gifta oss?!
-Oj, fryser du? Jag kan lätt värma dig!

Mja, en mycket rolig kväll blev det allt, halv två var jag vältankad och jätte glad och bestämde mig för att åka hem och lägga mig. En sur brud ringde till mig och skrek som en galning, orkade faktiskt inte bry mig. Ingen som lyssnar på vad jag har och säga om jag inte skriker rakt ut.

Lördagen blev stressig också, först var vi hos Simon och förfestade. Det spårade ur lite grann men det löste väl sig tillslut, tror jag. Mycket musik och glada skratt, från de flesta hållen iallafall.. Klockan tickade och flera av tråkmånsarna bestämde sig för att gå hem och sova mitt i allt, ingen panik. Vi ringde taxibolaget och efter tjugo minuter så blev vi framkopplade, vi tog oss hem till Chrille och satte oss där och snackade lite grann, det slutar ju med att alla däckar och jag bestämde mig för att gå hem. Haha, men det var super roligt och får snart göras om!

En nyvaken gäsp och en härlig sträckning, ännu en underbar dag väntar. Solens strålar letar sig fram genom fönstret i vardagsrummet, jag kan inte låta bli att ställa mig intill altandörren ute i matsalen och kikar ut genom det kalla fönstret. Snön glittrar som aldrig förr, som orörda kristaller som pryder hela gräsmattan, träden och hustaken, vart jag än vänder blicken så glittrar det så fint. Sjön är spegelblank och ljuvlig. Kaffebryggarn brummar bakom mig och jag tar mig en kopp och häller upp det varma kaffet, kramar koppen mjukt i mina händer. Jag riktigt myser, jag njuter av den kalla morgonen.

Hundarna, glada och lyckliga som dem är, rusar ut i all fart och springer varv efter varv i trädgården. Jag tror att dem gillar vintern lika mycket som jag. Min varma andedräkt blandas med den kalla luften och ångan stiger sakta uppåt, jag kallar in hundarna och dem kommer i ilfart mot mig och hoppar upp för den hala trappan. Dom vet ju att det är dags för att äta frukost nu. Det knäpper i väggarna och i golven av kylan, jag sätter mig ner på huk i vardagsrummet och gör upp en brasa i den öppna spisen, mysfaktorn stiger ännu mer.

Dagen planeras med ett besök i staden, jag har en tid bokad hos tandläkaren kvart över elva. Jag misstänker att dem kommer att sätta tandställningen i dag, jag hoppas att dem gör det så jag blir av med det senare. Det är ju ändå ingen längre tid den ska sitta, endast någon vecka för att dra i hop en millimeters mellanrum. Jag tänkte även gå och kika efter lite julklappar också, det är ju dags för att börja handla nu, jag bara älskar det!

Helgen har verkligen sprungit iväg, jag har inte gjort så värst mycket och man fasar över att bara gå ut, det är fruktansvärt kallt ute och snö ligger det på backen. Mysfaktorn stiger och jag njuter av julen hur mycket som helst, jag blev så exalterad över att det är julafton om exakt en månad idag så jag ställde mig och bakade lussekatter igår, jag kunde faktiskt inte låta bli. Haha, det blev populärt här hemma vill jag lova! I fredags så passade jag på att färga håret, vilket verkligen behövdes. Färgen blev chokladbrun men jag kan ju inte säga att det blev den färgen, jag är rödbrun i hela håret och hårfärgen var så stark att det kändes som att jag hade blekningsmedel i hela huvudet, det brände i hela huvudet och det luktade så starkt så jag trodde att jag skulle bli hög på skiten. Den hårfärgen kommer jag aldrig mer att  använda.

Jag vaknade halv sju i morse av mobilen. Jag fick en chock när jag tittade ut, herregud! SNÖ!!! Haha, jag blev som ett litet barn igen, ivrig och ville bara ut. Jag kan ju inte hindra mina barnasinnen från att få komma fram lite då och då. Snart ska jag gå bort till bussen och åka ner till stan. Ungdomsgarantin börjar halv tio idag, jag får väl strosa runt på stan, köpa en kaffe och gå och sätta mig på arbetsförmedlingen eller något liknande.

I helgen så kommer jag inte ha tillgång till någon dator, min lillebror ska på lan och därför så kommer jag inte kunna blogga något. Ha en super bra helg allihopa!

I går så fick jag fin besök av min käraste syster, vi hade bestämt oss för att gå ut på krogen och dansa. Vi för festade och gjorde oss igjordning och sedan var det dags att bege sig ner mot stan. Vi var nog inte i stan förrens klockan elva och första stället som vi besökte var pauze, där var det inget drag alls så vi traskade vidare.

Grace blev nästa stopp när där kom vi inte in - Vakten sa att det var åttiotre årsgräns, haha! Jag kunde inte sluta skratta och syrran skrattade lika hysteriskt som jag. I själva verket så menade han att det är 25 års gräns på lördagar. Nästa stopp blev oléo, oj vilken kö det var där och alla stod och trängdes. Några killar framför oss stod och snackade och helt plötsligt så vänder sig den ena killen sig om och säger till oss att vi ska sluta se så arga ut, vi började bara skratta och sedan satte han igång. - Nu kör vi så ska det låta! Jag väljer siffra nummer..... tre! Är den röd eller blå? Vi skrattade och sa att siffran var blå och att han skulle sjunga en låt på Om. Han satte igång och började sjunga "tänk om jag hade en liten, liten apa." Jisses, underhållning är alltid kul.

När vi väl kom in så var det packat med folk och det var massor med människor som man inte kände någon vidare lust att träffa. Vi gick vidare till baren och beställde var sin öl och sedan minglade vi runt för att se om vi hittade någon som vi kände, det gjorde vi, eller snarare jag. Vi gick och satte oss ner i sofforna och satt och tittade på alla människor som stod på dansgolvet i kategorin remixer. Mycket roligt och underhållande. 

Jag träffade även på Ola och Thim, dem har man inte träffat på ett tag så det var verkligen roligt. Klockan bara sprang iväg och det var dags för att hämta ut jackorna och bege sig mot bussen, vid busshållsplatsen så träffade vi på Carola och syrran och jag blev inbjudna på kaffefest. Det var nog det mest konstigaste och roligaste "efterfesten" jag varit på, vi drack nog en kanna kaffe var och vi tjattrade på som bara den, klockan kvart i sex tyckte vi att det var dags att gå hem och sova. Simon följde med och våldgästade lillebror.

Tio i sju var sist jag kollade på klockan och jag somnade på två röda sekunder. Efter två timmar så vaknade jag och  kunde verkligen inte somna om så jag gick upp och pysslade, syrran vaknade också. Jag var som en zombie, jag var fortfarande påverkad och jag gick ut och satte mig. Hector var super glad och studsade runt i trädgården, han fick sin frukost och jag satte på kaffe i hopp om att jag kanske skulle vakna till lite. Ha, inget kaffe för mig jag blev bara illamående av att tänka på det så jag gjorde mig en kopp té istället.

Hela dagen har jag och Thania tillbringat i soffan, jag är helt slut i huvudet och jag hoppas på att jag kommer somna gott ikväll. I morgon så ska jag till arbetsförmedlingen och fy vad jag inte vill dit, jävla tråk grejer dem har för sig. Usch!

Igår var jag och hälsade på Ellen i gemla, vi satt och snackade lite skit och drack kaffe. Alltid när vi väl sätter igång med våra dåliga skämt så spårar det alltid ur, jag skrattade så mycket att jag spillde ut en halv kopp kaffe över mig själv.  Vi pratade även om vi skulle ta och åka till Göteborg över en helg och gå på lisebergs julmarknad och bo på hotell, och det blev bestämt. Någon helg i december så åker vi! Det ser jag verkligen fram emot! Jag hittade en perfekt julweekend, där det mesta ingår. Billigt var det också, 540 kr.

Igår hade jag fruktansvärda problem med att sova, jag vände och vred på mig i tre timmar. När jag äntligen hade somnat så börjar Hector morra och ser helt skräckslagen ut, jag tände lampan och tittade mig omkring i rummet men det fanns ingenting där. Han tryckte sig mot ena änden av buren och tittade på någonting som inte fanns där hans blick följde en rörelse, precis som att någon gick runt honom utanför buren, han nosade försiktigt och sedan ryggade han tillbaka och började morra som bara den, då kände jag ett plötsligt obehag och det var en sådan stark energi att jag mådde fruktansvärt illa och var påväg att spy och mitt i allt fick jag en hejdundrande huvudvärk, helt ifrån ingenstans! Det gjorde mig lite rädd faktiskt, och jag försökte lugna ner Hector men det gick ju inte jag tände alla lamporna i mitt rum och satte mig i sängen och ville få bort alla energierna ur mitt rum, tillslut fick jag skrika rakt ut i luften att dem skulle gå därifrån. Jag hade så fruktansvärt ont i magen och jag hade nästan svårt att andas, det var  precis som att luftrören hade svullnat upp jätte mycket. Jag förstod ingenting, jag var fruktansvärt förvirrad. Stackars Hector, han var helt förstörd, han tittade på mig med rädda ögon. Jag öppnade buren och satte mig intill honom och klappade på honom och när han äntligen kunde slappna av så lade han sig ner tätt intill mig och somnade. Jag klappade på honom och höll själv på att somna, jag bestämde mig för att försöka sova igen och försiktigt gick jag och kröp ner i sängen sen somnade jag på några sekunder..

Jag förstår inte hur jag kan vara såhär trött som jag är idag. Jag somnade inte förrens klockan ett i natt och sedan steg jag upp halv sju, hundarna behövde gå ut och sedan fick dem mat. Mamma kom hem tio över sju och då hade jag kaffet klart och jag satte mig i soffan och tittade på RIX morron zoo. Jag orkade inte ens titta klart så jag gick och lade mig igen, jag skulle gärna kunna sova ett par timmar till men då kommer jag ha problem med att somna i ikväll. Attans!

I helgen har jag bakat lite grand. Bland annat kanel- och vaniljbullar, kolakakor och schackrutor. Jag kan ju säga att det finns inte alls mycket av att, tråkigt nog. Lördags kvällen spenderade jag hos Sofia och Rikard med Maggan , Frida och lilla Milou. Det var helt okej, mycket skratt och galna människor. Jag har även sökt några jobb i Örebro och jag hoppas på att jag får napp snart, jag blir ju fullkomligt galen här!

Mina dagliga planer blir att glo på film och ringa ett par viktiga samtal. Nej, nu ska jag gå och ta tag i saker och ting.

I går var mamma och jag och handlade nya gardiner till mitt rum, jätte söta med olika julmotiv. Jag kommer att lägga upp lite bilder så småning om när jag har satt upp dem. Mammas gardiner som hon hade beställt på Jotex hade kommit i går också, dem var hur fina som helst, men tyvärr så var den ena panelgardinen sönder så hon skickade tillbaka dem och förhoppningsvis så kommer det nya snart.

Mina planer för dagen blir att baka. Jag är så fruktansvärt sugen på att få bruka mina bagarkunskaper lite grand! Vad jag ska baka är inte exakt planerat, men jag ska göra en sats av kolakakor och shackrutor och jag funderar starkt på om jag ska baka lite kanel- och vaniljbullar också, det är alltid behövligt utifall att man får besök. Mamma och jag pratade om julbak i går och jag ska förståss ta på mig det uppdraget, det ser jag verkligen fram emot. Jag får helt fria händer och jag ska hitta riktigt smaskiga recept som jag kan dela med mig av här i min blogg, så håll utkik här till julen!

I morgon så ska mamma och jag ta en tripp till IKEA, det ska bli roligt att åka dit igen nu när dem har plockat upp alla julsakerna. Jag tror att jag har blivit en extrem julgalning, men vem är inte det egentligen?  Snart är det dags för att handla julklappar också, jag hoppas att jag får tag på lite pengar så jag också kan köpa lite grand, det är ju årets höjdpunkt att handla julklappar och att få slå in dem. Är det någon som vet vad årets julklapp är? Det vore kul att veta.

Nu ska jag gå ut och gå en runda, ha en underbar dag!

Jag ska väcka på mamma snart. Ludde är jätte sjuk här hemma, han har hög feber och frossa, stackarn har kurat ner sig i soffan somnar till lite då och då.  Mamma och jag ska åka och handla lite sen, jag ska köpa nya panelgardiner till mitt rum. Jätte fina med massa söta julmotiv på. 89 kronor per fönster, det är ju som hittat!

Jag har ju inte berättat hur det gick hos tandläkaren igår, jag hade en väldans ångest igår innan jag var där. Allt gick bra, hon skruvade ur skruven ur käken och det gjorde minst lika ont som det gjoprde sist, hon slet ut den från tandköttet och hon kved som att hon hade blivit slagen över munnen, det knarrade och gnisslade lite. Jag sa inte ett ljud, men visst kändes det annat kan jag ju inte säga. Nästa projekt blev att sätta dit den temporära tanden, skruven satt fast på denna plast tanden och hon skulle försöka lirka fast den. Tjena! Det hade jag kunnat säga innan hon ens hann försöka få fast den, ju mer hon tryckte ju mer blödde det. Det kändes när hon tryckte, hela huvudet gungade med i hennes rörelser med händerna i min mun, hennes projekt misslyckades såklart. Ha! Jag kunde fan ha satt dit den själv, hon gnydde som en ledsen hund. Hon kved av smärtan som hon utsatte mig för. Det var väl ändå jag som skulle kvida och inte hon?

En annan tandläkare blev tillkallad för att försöka hjälpa till och hon särade på mitt tandkött så att det gick att få i skruven  upp i "gängorna" i överkäken. Ett himla bestyr, men efter många om och men gick det bra. Jag är dock inte nöjd med tanden som jag ska ha nu under ett visst antal veckor. Det ser konstigt ut, men jag kan iallafall äta normalt igen! Woho!

Nu ska jag gå och väcka mamma, jag tänkte bara berätta hur det gick igår.
Ha en bra dag!

Till och från har jag vaknat i natt, jag vaknade av att jag var vaken och tittade runt i mitt rum. Jag lyckades somna om och efter en timme vaknade jag igen av att jag trillade ur sängen. Ojoj, tummen upp för mig! Jag gick och lade mig igen och jag misstänker att jag har sovit dåligt i natt pågrund av tandläkar ångest, uuuh! Idag är det ju dags för ett nytt tandläkarbesök och jag hoppas verkligen att det inte blev som det blev sist för då går jag raka vägen ner till polisstationen och dödsförklarar mig på en gång. Förhoppningsvis så kommer det nog att gå bra idag, jag är bara så nojig för att det ska hända något som inte står rätt till och att hela operationen har misslyckats. Äsch, nog pratat om det, klockan ett ska jag vara där i vilket fall som helst.

Jag gick upp tjugo över sex i morse och jag kunde verkligen inte somna om, så jag gav upp och bestämde mig för att gå upp och kolla så att ungarna var uppe. Rasmus hade redan stuckit iväg till sin praktik, eftersom han börjar halv sju. Jag lider med stackarn, jag hoppas att jag klädde på sig ordentligt så att han inte fryser och blir sjuk nu. Ludvig var också vaken och till min förvåning så satt han och kollade på golf och åt frukost. Golf tänkte jag, han har väl aldrig tyckt om golf? Hm, han förvånar aldrig mig. Hundarna var jätte glada och Wilma kom springade mot mig och skrattade - Ja, hon skrattar faktiskt! Hon lyfter på överläppen när hon blir glad, och hon är så fruktansvärt söt när hon gör så! - hon kramas alltid på morgonen när hon ser att man har stigit upp. Maximus var minst lika glad, och jag tror att dom tycker att det är skönt att jag är hemma igen. Efter att ha druckit en kopp kaffe så tog jag ut hundarna och rastade dem och sedan fick dem mat. Hector var helt tokig och sprang mot ytterdörren och studsade upp och ner, ungefär som - Skynda dig! Jag kissar ner mig!!!! Haha, jag kunde inte sluta skratta åt honom. Han sprang som en tok i trädgården och kissade så fort han kunde och sedan var det bråttom in för att äta mat, om jag inte är tillräckligt snabb med att öppna dörren åt honom så kan han skälla till för att jag ska skynda mig, han beter sig som att han håller på att svälta ihjäl. Ja, det går ingen nöd på dem små tjockisarna, och den dagen dem slutar äta då är det något galet!

Kvart över sju så kollade jag igenom Luddes väska så att han inte har glömt böcker och diverse saker. Jag plockade ner hans idrottskläder och lade ner hans låneböcker och läroböcker så att han inte glömmer bort att lämna tillbaka eller ha med sig sina böcker till lektionerna. Ja, jag kanske tar i lite väl mycket men om inte jag håller koll på dem så gör ingen annan det heller så det är lika bra att jag gör det. I går sa Ludde till mig att han kommer tycka synd om mina barn för att jag kommer att bli en sträng mamma som kommer ha superkoll på mina barn och dem kommer aldrig någonsin våga trotsa mig. Är man själv strängt uppfostrad så blir man väl likadan själv sedan när man själv får barn. Antar jag.

Ludde blev tillslut iväg skickad till sin skolbuss och jag passade på att plocka in och diska undan innan mamma kom hem. Pappa ringde mitt i allt och ville försäkra sig om att Rasmus och Ludde hade gått och han undrade om mamma hade kommit hem än. Jag bryggde nytt kaffe och mamma kom hem, i handen höll hon en gammal modell av en golvlampa. En av dem bortgångna hade haft lampan på sitt rum och dem anhöriga ville inte ha den, mamma tog den, hon ville ha den. Den blytunga klumpen väger närmare 15 kilo och den hade mamma planer på att sätta i mitt rum. NEJ - Den ska inte in på mitt rum. Obehag längs ryggraden, håret reste sig i nacken. Jag undrar om den där lampan är den enda som har kommit in här. Det lär vi nog märka av om ett par dagar, kanske blir det ännu fler oinbjudna gäster.

Resan känns som en hel evighet och jag ångrar att jag hoppade på bussen. Jag ville skrika till busschaffören att stanna så jag kunde springa tillbaka och få kyssa dina mjuka läppar en sista gång innan vi ses igen nästa gång.  Det är alltid lika tufft att behöva lämna dig och om jag hade fått bestämma så hade jag stannat för evigt och aldrig släppt taget om dig. Jag ska hitta ett jobb nu så att jag kan flytta och jag har bestämt mig för att hitta ett jobb i Örebro, det är bara så. Alla andra flyttar på sig, så varför skulle inte jag kunna göra det?

Musiken pulserar häftigt i mina ögon, en fullproppad buss med mycket prat till höger och vänster. Telefonen ringde, det var Ellen, hon var påväg hem från borlänge och hon var minst lika ledsen som jag. Vi pratade om veckan som varit, vad som har hänt. Efter att ha avslutat samtalet så ringde det igen, denna gången var det mamma som ville försäkra sig om att jag var påväg hem. Om det inte hade varit för tandläkaren på tisdag så skulle jag nog stannat längre. Nu får vi vänta i 8 veckor till vi ses igen...

Under dessa nio dagarna som gått har vi mestadels tittat på film, bland annat Saw 5. Jag kan inte säga att den var varken bra eller dålig, det var filmat på bio så kvaliten var ingen höjdare.


Jag skulle vilja informera alla om att jag framöver kommer att blogga ganska så mycket om julen. Jag älskar julen hur mycket som helst och jag kommer bland annat blogga om recept på allt från julkakor till julgodis.

Jag gick upp klockan åtta idag, jag måste ju få säga hejdå till mamma innan jag åker. Nästan allt är ner packat i min väska, jag har bara lite små saker kvar nu, skönt. Bussen avgår från stationen klockan 14:45 och sedan är det sju och en halv timmes bussresa att se fram emot, jag hoppas på att få lite sällskap så ring gärna om ni inte har något annat för er!

Dagen började dock inte så jätte bra, jag åt frukosten väldigt långsamt idag det tog mig 40 minuter att äta upp flingorna som flöt runt i min skål. Mamma och jag tog varsin kopp kaffe och gick ut och ställde oss i garaget för att röka, jag vinglade lite lätt och kände mig lite knäsvag men trodde att det berodde på att jag precis hade vaknat. Mamma tittade på mig och jag mötte upp hennes blick och hon sade till mig att jag var likblek i ansiktet. Jag började kallsvettas och sedan kände jag att hela magen vred sig. Jag spydde upp allting och kände ett äckligt rus i hela kroppen, jag var tvungen att sätta mig ner på singlet i några minuter för att kunna andas djupt, hålla andetagen och räkna till tio och andas ut igen. Jag blev piggare igen och jag gick in och satte mig i soffan, mådde mycket bättre, precis som att ingenting hade hänt. - Blodtrycksfall, igen.

Det är fruktansvärt jobbigt att få sådana anfall huxflux, när man minst anar det så dyker det upp igen. Det värsta är när man känner ruset och det varar så länge att man inte orkar hålla sig uppe och plötsligt bara svimmar av. Usch!

Jag kommer inte att kunna blogga nu under nio dagar, så ni får klara er utan mig ett litet tag.
Sköt om er!

Nästan hela min dag blev förstörd igår, efter en kopp kaffe på askelyckan tillsammans med Cissi så gick vi vidare till min tandläkare. Ja, om jag hade fått veta vad jag skulle göra så hade jag aldrig någonsin gått dit, jag tror att jag hade gått raka vägen till polisen och bett dem dödsförklara mig, så allvarligt var det faktiskt.

Klockan ett kom vi dit, jag fick gå in relativt fort och Cissi satt och väntade på mig. Jag trodde inte att det skulle ta mer än en kvart, men oj vad fel jag hade, efter en och en halv timmes intensiv plågan blev jag klar. Dem började med att kolla hur skruven hade läkt, allt såg jätte bra ut och det såg fint ut med. - Jag ska knacka ur din brygga, det kommer inte att göra ont på dig. Nehe, så bra tänkte jag. Jag är inte känslig i vanliga fall heller, jag är så van att dem sliter och drar i munnen på mig eftersom jag har gått igenom tusentals olika procidurer förut. Hon knackade och bankade och jag kände hur öm jag började bli i hela överkäken och vi ska inte prata om hur min vänstra framtand och min högra hörntand kändes. Jag tyckte att dem kändes lösa och fick lite panik. - Är dem lösa?! Ja, bara lite grand men det kommer att kännas bättre i morgon, du kommer vara lite öm i några timmar.

Bryggan satt bättre än vad dem trodde, och hon var väldigt förvånad själv över att den satt så hårt, men det är väl inte konstigt att den sitter fast när den är ditsatt med cement? Pucko, säger jag bara. Hon berättade för mig att det värsta var nu över och jag kunde bara lägga mig ner och slappna av. Ha! Det kunde väl jag tro, det hade bara börjat. Dags för tandavtryck, hon provade massor av olika bettformar som skulle passa just min käke och det tog sin lilla tid. På med den blåa geggan som luktar stark mint, efter två minuter så var det klart. Dags för överkäken, och hade jag kunnat så hade jag sprungit därifrån på en gång.

- Ja, nu ska jag skruva ut skruven på dig, du kan känna ett litet tryck i käken. Jag blundade så hårt jag kunde, jag kände på mig redan då att allt inte var som det skulle och jag blev rättså öm när hon hade skruvat ut skruven ur överkäken när hon skulle skruva ut den helt så hade den fastnat, mitt tandkött hade läkt så bra att den även hade läkt fast i skruven och hon fick inte ut den på mig. Hon SLET ut hela skruven ur tandköttet och det pissade blod, det var blod överallt. Jag hade blod i ansiktet, något stänk på tröjan, tandsköterskan hade lite blod på sig och tandläkaren med. Jag fick ett vansinnigt anfall av panik och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tandsköterskan och tandläkaren såg helt skräckslagna ut och frågade då om jag ville ha bedövning. - Nej tack, jag klarar mig. Jag lugnade ner mig och andades så djupt jag kunde. Innan jag änns hann säga något var det dags för att sätta dit en annan skruv, den såg ut som en helt vanlig skruv som man använder till att sätta ihop saker med. Hon försökte skruva dit den men hittade inte rätt väg upp i käken, hon  kämpade i fyra minuter och ju mer hon tryckte, ju mer svullnade tandköttet. Hon ropade in en annan tandläkare och jag kände mig alldeles mörbultad och det dunkade i hela mig. - Du har fel verktyg, du ska använda det som är två gånger större än det du har. Jag kände mig som ett offer, en jävla försökskanin.

Hon beklagade sig och kände medlidande, hon huttrade och kved av min smärta som hon hade orsakat. Hon frågade om hon skulle lägga bedövning iallafall. Jag kände inte någon lust till att få fyra bedövningssprutor, två i gommen och två i tandköttet. Det gör så fruktansvärt ont att bli bedövad i gommen och bedövningen håller i sig i två dagar efteråt, jag undviker det till max. Nästa projekt var att göra tandavtrycket i överkäken och hon fick borra hål i formen för att undvika ännu mer skador. Med en annan sorts gegga i munnen fick jag sitta där i en kvart och vänta på att det skulle stelna och när det var dags att ta ut att uppstod nya problem, hon fick det inte att lossna och hon använde all sin kraft och till slut lossnade det - Med skruven på. Jag hade så ont, nya blödningar, jag var blå-lila i munnen och jag kved något fruktansvärt, tårarna pulserade och jag kunde inte hejda dem. Jag ville därifrån, detta skulle bli min död. Jag stod inte ut mer. Hon stoppade blödningen och skruvade tillbaka min "läkeskruv" och satte mig på en antibiotika kur som varar i två dagar. Jag fick min "bettskena" med en tand på för att inte påfresta för mycket på skruven och sedan fixade hon till mina övriga tänder, putsade dem och gjorde dem kritvita. Skenan ska jag ha i två veckor, jag är nu ännu mer begränsad till att äta.

Detta tog jävligt mycket på mitt psyke och jag önskar att jag aldrig var så förbannat vild som liten. tretton jävla år har jag fått plågas och jag har klarat mycket men nu är tog detta knäcken på mig. Det är fruktansvärt, folk som vet skrattar ofta åt det och jag mår dåligt av det. Jag mår dåligt av hela min mun och jag önskar innerligt att jag kunde få ha normala tänder, raka fina tänder. Det är faktiskt min dröm..

Oj, det var nästan omöjligt att komma upp ur sängen idag. Jag förstår inte vad som hände men annat än trött var jag inte iallafall. Klockan sex ringde klockan men en yrvaken jag stängde av telefonen och jag vaknade med ett ryck klockan sju och jag föll ur sängen. Jag uppfattade knappt vart jag var, vem jag var eller vad jag gjorde, jag slumrade till sittandes med huvudet på madrassen. Jag kravlade mig upp och slängde mig i sängen igen, Sooooooova ska ju stå som nummer ett på listan idag men nej, det kan ju jag glömma. Jag vankade runt i täcket, antog att jag såg ut som en zombie eftersom Ludde frågade vad jag höll på med.

Efter hundra koppar kaffe, är jag inte alls mycket piggare och en iskall dusch hjälper mig inte heller att vakna. Usch. Snart ska jag ta bussen in till stan, ska ju till arbetsförmedligen idag och gå på en information om jobb- och ungdomsgaranti. Jag hoppas inte att det håller på i över en timme, det är så fruktansvärt drygt att bara sitta och lyssna och så vet man redan allt det där som dem pratar om.  Tjugo över elva så ska jag träffa cissi på stationen, det var helt sjukt vad länge sedan det var man träffade henne. Emelie kommer förmodligen också, jag hoppas det iallafall. Det var mer än fyra månader sedan man träffade dem. Helt sjukt.

Klockan ett så ska jag till tandläkaren och jag ska kräva en blekning av mina tänder. Dom är helt förstörda efter den jävla antibiotikan. Vi får väl se hur implantatet är nu, om det har läkt och om allt ser bra ut. Jag kan ju iallafall hoppas. Usch, nu vill jag inte prata om vad dom ska göra idag, det känns lite jobbigt just nu faktiskt. Skönt att operationen är över men det finns fler problem...