Jag kan inte låta bli att le när höstens färg glada färger pyntar trädkronorna, det är så underbart att jag får bekväma rysningar längs hela ryggraden. Hundarna är minst lika glada som jag på morgonen när man går ut tillsammans med dem och en rykande kopp kaffe i handen. Dem jagar löven som fladdrar omkring i trädgården, precis som små barn.

Jag är glad, varm och känner mig nästan lite ivrig inför morgonens första promenard, underbart. Bladen dansar runt i luftens små vindpustar och faller sedan handlöst mot marken med ett litet skrap. Jag trivs så bra i den svenska hösten i år, min ångest låter mig få vara i fred och jag känner mig säker i mig själv och jag är så obeskrivligt lycklig. Jag har börjat räkna ner dagarna nu inför min resa upp till min älskade Jesper, timmarna på bussen är värda allt och det spelar ingen roll om det skulle ha tagit en vecka, en månad eller ett helt år att resa till honom jag hade mer än gärna åkt bara för att få träffa honom i en halv sekund. Jag skulle göra precis vad som helst för att få vara med honom tjugofyra timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, året om. Den tjugofjärde Oktober reser jag härifrån, jag längtar något fruktansvärt och det pirrar i hela kroppen på mig precis som det gör när man är nykär och ska träffas själva för första gången och man vet inte riktigt vad som ska hända. Åh, vad jag älskar den känslan och jag vill uppleva den hela tiden i resten av mitt liv. Fjärilar i magen av lycka är det bästa som finns!

Dagen är inte riktigt planerad men eftersom mamma ska jobba i natt så ska jag bara vara hemma och mysa med hundarna och kolla efter mina syskon så att dem gör det som dem ska. Jag måste ha en hållhake på dem så att dem inte skippar läxorna och jag hjälper gärna till om det skulle vara så att dem behöver hjälp med något. Jag saknar faktiskt skolan väldigt mycket, det gör nog alla som har tagit studenten. Man saknar klasskamraterna, lektionerna och faktiskt läxor och prov. Jag kanske är konstig men läxor och prov har man haft sedan man gick i ettan på lågstadiet och det är en helt ny omställning i hela ens liv när man inte har något sånt. Jag kanske är ensammast i världen om att tycka det inte vet jag. Haha! Nehe, nu ska jag gå ut och tvätta lite kläder och sådär sen ska jag se om jag kan få tag på min kära syster någongång. Ja, hon är då inte lätt att få tag på alls.

Puss!