Ett slitet och uttöjt gummiband leker våldsamt mellan mina fingrar när jag sitter och stirrar på min telefon. Inget samtal, inget sms. Jag förväntade mig egentligen ingenting av dig för jag vet hur du är och jag känner dig så väl. Det kanske bara är som jag tror, jag vet nog inte riktigt säkert längre.

Jag lade ner min telefon i fickan i hopp om att du snart skulle höra av dig - Jag väntade faktiskt förgäves på dig.
När jag ringer så låter du ointresserad av mitt samtal till dig för att se hur du mår och du nonchalerar mig. Jag finns inte - inte för dig iallafall.

Jag, det är bara jag nu. Jag tänker inte berätta för dig om mina framtidsplaner, jag tänker inte lägga ner mer energi på dig och ditt arroganta sätt att se på mig. Snart finns du inte längre kvar i min framtid. Nu har jag bara min karriär framför mig - Det förblir min allra sista livlina.