Nästan hela min dag blev förstörd igår, efter en kopp kaffe på askelyckan tillsammans med Cissi så gick vi vidare till min tandläkare. Ja, om jag hade fått veta vad jag skulle göra så hade jag aldrig någonsin gått dit, jag tror att jag hade gått raka vägen till polisen och bett dem dödsförklara mig, så allvarligt var det faktiskt.

Klockan ett kom vi dit, jag fick gå in relativt fort och Cissi satt och väntade på mig. Jag trodde inte att det skulle ta mer än en kvart, men oj vad fel jag hade, efter en och en halv timmes intensiv plågan blev jag klar. Dem började med att kolla hur skruven hade läkt, allt såg jätte bra ut och det såg fint ut med. - Jag ska knacka ur din brygga, det kommer inte att göra ont på dig. Nehe, så bra tänkte jag. Jag är inte känslig i vanliga fall heller, jag är så van att dem sliter och drar i munnen på mig eftersom jag har gått igenom tusentals olika procidurer förut. Hon knackade och bankade och jag kände hur öm jag började bli i hela överkäken och vi ska inte prata om hur min vänstra framtand och min högra hörntand kändes. Jag tyckte att dem kändes lösa och fick lite panik. - Är dem lösa?! Ja, bara lite grand men det kommer att kännas bättre i morgon, du kommer vara lite öm i några timmar.

Bryggan satt bättre än vad dem trodde, och hon var väldigt förvånad själv över att den satt så hårt, men det är väl inte konstigt att den sitter fast när den är ditsatt med cement? Pucko, säger jag bara. Hon berättade för mig att det värsta var nu över och jag kunde bara lägga mig ner och slappna av. Ha! Det kunde väl jag tro, det hade bara börjat. Dags för tandavtryck, hon provade massor av olika bettformar som skulle passa just min käke och det tog sin lilla tid. På med den blåa geggan som luktar stark mint, efter två minuter så var det klart. Dags för överkäken, och hade jag kunnat så hade jag sprungit därifrån på en gång.

- Ja, nu ska jag skruva ut skruven på dig, du kan känna ett litet tryck i käken. Jag blundade så hårt jag kunde, jag kände på mig redan då att allt inte var som det skulle och jag blev rättså öm när hon hade skruvat ut skruven ur överkäken när hon skulle skruva ut den helt så hade den fastnat, mitt tandkött hade läkt så bra att den även hade läkt fast i skruven och hon fick inte ut den på mig. Hon SLET ut hela skruven ur tandköttet och det pissade blod, det var blod överallt. Jag hade blod i ansiktet, något stänk på tröjan, tandsköterskan hade lite blod på sig och tandläkaren med. Jag fick ett vansinnigt anfall av panik och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tandsköterskan och tandläkaren såg helt skräckslagna ut och frågade då om jag ville ha bedövning. - Nej tack, jag klarar mig. Jag lugnade ner mig och andades så djupt jag kunde. Innan jag änns hann säga något var det dags för att sätta dit en annan skruv, den såg ut som en helt vanlig skruv som man använder till att sätta ihop saker med. Hon försökte skruva dit den men hittade inte rätt väg upp i käken, hon  kämpade i fyra minuter och ju mer hon tryckte, ju mer svullnade tandköttet. Hon ropade in en annan tandläkare och jag kände mig alldeles mörbultad och det dunkade i hela mig. - Du har fel verktyg, du ska använda det som är två gånger större än det du har. Jag kände mig som ett offer, en jävla försökskanin.

Hon beklagade sig och kände medlidande, hon huttrade och kved av min smärta som hon hade orsakat. Hon frågade om hon skulle lägga bedövning iallafall. Jag kände inte någon lust till att få fyra bedövningssprutor, två i gommen och två i tandköttet. Det gör så fruktansvärt ont att bli bedövad i gommen och bedövningen håller i sig i två dagar efteråt, jag undviker det till max. Nästa projekt var att göra tandavtrycket i överkäken och hon fick borra hål i formen för att undvika ännu mer skador. Med en annan sorts gegga i munnen fick jag sitta där i en kvart och vänta på att det skulle stelna och när det var dags att ta ut att uppstod nya problem, hon fick det inte att lossna och hon använde all sin kraft och till slut lossnade det - Med skruven på. Jag hade så ont, nya blödningar, jag var blå-lila i munnen och jag kved något fruktansvärt, tårarna pulserade och jag kunde inte hejda dem. Jag ville därifrån, detta skulle bli min död. Jag stod inte ut mer. Hon stoppade blödningen och skruvade tillbaka min "läkeskruv" och satte mig på en antibiotika kur som varar i två dagar. Jag fick min "bettskena" med en tand på för att inte påfresta för mycket på skruven och sedan fixade hon till mina övriga tänder, putsade dem och gjorde dem kritvita. Skenan ska jag ha i två veckor, jag är nu ännu mer begränsad till att äta.

Detta tog jävligt mycket på mitt psyke och jag önskar att jag aldrig var så förbannat vild som liten. tretton jävla år har jag fått plågas och jag har klarat mycket men nu är tog detta knäcken på mig. Det är fruktansvärt, folk som vet skrattar ofta åt det och jag mår dåligt av det. Jag mår dåligt av hela min mun och jag önskar innerligt att jag kunde få ha normala tänder, raka fina tänder. Det är faktiskt min dröm..