Emmy,

En trevlig kväll tillsammans med Sofia och Maggan!


Statistik,

Ja, det blev ju helt klart en liten förändring när min design äntligen är klar och antalet läsare har stigit ganska så mycket. Absolut ingen blir ju gladare än jag, såklart!

Idag ska jag försöka hinna med massor med grejer, mamma och jag ska åka ner till stan och kika lite grann men hon är så jädra morgon trött och hon orkar inte gå upp ur sängen. - Väcker du mig vid halv åtta? Jag har gått och ruskat om henne tre gånger nu och varje gång så säger hon att hon är vaken och sen dröjer det inte mer än en halv sekund sedan snarkar hon igen. Jaja, hon får väl sova lite till då. Hon är som i tonårsstadiet då det inte spelar någon roll hur mycket man än försöker väcka dem, antingen skriker dem eller så somnar dem om igen. Jisses! 

Hector var verkligen "lagom" glad idag när jag tog ut honom, han var helt galen! När jag släppte ut honom i trädgården så sprang han i femhundra kilometer i timmen, runt, runt, runt. Han fick för sig att stanna till och äta lite löv och jag sprang efter honom i panik, inte mer löv! Han spyr ner hela mitt rum och det luktar helvete, det spelar ingen roll hur mycket man än skurar, lukten försvinner aldrig. Inte änns när man har öppet fönster, jag blir galen. Jaha, när man inte får äta löv så kan man väl bada lite istället. NEJNEJNEJ! inte ner i sjön, det är som att ha hand om en trotsig liten fem åring. Allt som man inte får göra, det ska man göra ändå för då får matte sådana där roliga uttrycksminer i ansiktet. När vi väl kom in så rev han ner hela byrån som står ute i hallen, då brast det för mig och jag blev helt tokig. Handdukar åt höger och vänster, julpynt överallt, koppel, selar, skor, vattenkokare, ficklampor. Allt låg över allt, ingen höjdare för mig som fick städa upp allting igen och jag blev så förbannad att jag gick ut och satte mig på trappan för att lugna ner mig.  Jag har ett himla temprament på morgonen.

Jag måste träffa Anneli idag också, jag vill inte att hon ska flytta så jag ska låsa in henne i ett skåp tänkte jag. Vem ska jag nu umgås med under dagarna? Vem ska jag nu prata med i telefon i flera timmar? Nej, det bästa är att inte låta henne flytta, men det ska jag inte säga till henne för då vill hon inte träffa mig idag. *Skrattar*

Ojoj, nu hörde allt att mamma är uppe. Någon släpar fötterna efter sig och hundarna är jätte glada, nu ska jag gå och dricka en kopp kaffe. Ha en bra dag! :)

Tack för hjälpen,

Ett stort tack till Anneli och till Linda som förtvivlat har hjälpt mig med min kära blogg. Tack, tack, tack så mycket. Nu ser den mycket bättre ut!

OBS!

Ursäkta röran, Anneli är här inne och sminkar om Emilys blogg!
Skriv gärna en kommentar och berätta vad ni tycker om den nya designen.

Om ni inte ser någon förändring kan ni uppdatera sidan.

Vackra höst och fjärilar i magen,

Jag kan inte låta bli att le när höstens färg glada färger pyntar trädkronorna, det är så underbart att jag får bekväma rysningar längs hela ryggraden. Hundarna är minst lika glada som jag på morgonen när man går ut tillsammans med dem och en rykande kopp kaffe i handen. Dem jagar löven som fladdrar omkring i trädgården, precis som små barn.
Jag är glad, varm och känner mig nästan lite ivrig inför morgonens första promenard, underbart. Bladen dansar runt i luftens små vindpustar och faller sedan handlöst mot marken med ett litet skrap. Jag trivs så bra i den svenska hösten i år, min ångest låter mig få vara i fred och jag känner mig säker i mig själv och jag är så obeskrivligt lycklig. Jag har börjat räkna ner dagarna nu inför min resa upp till min älskade Jesper, timmarna på bussen är värda allt och det spelar ingen roll om det skulle ha tagit en vecka, en månad eller ett helt år att resa till honom jag hade mer än gärna åkt bara för att få träffa honom i en halv sekund. Jag skulle göra precis vad som helst för att få vara med honom tjugofyra timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, året om. Den tjugofjärde Oktober reser jag härifrån, jag längtar något fruktansvärt och det pirrar i hela kroppen på mig precis som det gör när man är nykär och ska träffas själva för första gången och man vet inte riktigt vad som ska hända. Åh, vad jag älskar den känslan och jag vill uppleva den hela tiden i resten av mitt liv. Fjärilar i magen av lycka är det bästa som finns!

Dagen är inte riktigt planerad men eftersom mamma ska jobba i natt så ska jag bara vara hemma och mysa med hundarna och kolla efter mina syskon så att dem gör det som dem ska. Jag måste ha en hållhake på dem så att dem inte skippar läxorna och jag hjälper gärna till om det skulle vara så att dem behöver hjälp med något. Jag saknar faktiskt skolan väldigt mycket, det gör nog alla som har tagit studenten. Man saknar klasskamraterna, lektionerna och faktiskt läxor och prov. Jag kanske är konstig men läxor och prov har man haft sedan man gick i ettan på lågstadiet och det är en helt ny omställning i hela ens liv när man inte har något sånt. Jag kanske är ensammast i världen om att tycka det inte vet jag. Haha! Nehe, nu ska jag gå ut och tvätta lite kläder och sådär sen ska jag se om jag kan få tag på min kära syster någongång. Ja, hon är då inte lätt att få tag på alls.

Puss!

Dagens rubriker,

Allas nyfikenhet om denna arbetsintervjun som jag var på i onsdags eftermiddag inte var något att ha. Nej, det var inte alls min typ av jobb tråkigt nog. Ett heltids jobb med enbart en provicorisk lön med en dansktalande chef som pratar i hundranittio. Arbetet gick ut på att man skulle åka ut till olika företag och försöka få dem till att byta telefon abonnemang, skaffa sig olika försäkringar inom något företag som jag själv aldrig har hört talas om. Nej, jag tror inte det är något för mig.

Nu får jag helt enkelt blicka framåt och leta efter nya intressanta jobb och jag hoppas på att jag kommer finna något inom en snar framtid.

Igår så hade Anneli sin Hejdå fest. Det var mycket roligt, träffade människor som man inte har träffat på år och dagar. Det blev mycket snack om allt och inget. Det hetaste samtalsämnet blev "Vad gör du nu för tiden? Jobbar du?". Alkoholhaltiga drycker åt höger och vänster och visst blev man lite påverkad, men det hör till! - Det var ju trots allt min Anneli' s ''hejdå fest, och alla ska veta att jag kommer sakna sönder denna vackra varelse något gruvligt!

Efter tolv tog Nina och jag bussen in mot staden och där blev jag påhoppad av två fjorton åriga tjejer som visste vem jag var. Ingen klocka ringde hos mig alls. - Du är Rasmus syrra! Jag vet vem du är!!!

Sedan dök det upp en kille vid namn Daniel, jag tror att jag skrämde honom lite. Jag har aldrig sett denna människa förr och när jag frågade vad han hette så bad han mig att gissa. Daniel sade jag utan tvekan och han såg häpet på mig och frågade om vi hade träffats innan och jag kunde inte låta bli att skratta och sade nej. Han fråga om jag kunde gissa hur gammal han var och utan att tveka sa jag - Du är 19 år gammal, du är en 89:a.
Han skrattade och frågade om jag var en spårtant med medialaförmågor. Jag skrattade minst lika högt om inte högre.

Han gav mig sitt visitkort där det stod; Superhemlig Superhjälte bor i en djup och superhemlig skog på månen. och mitt bland allt det där så stod hans telefon nummer. Haha, en riktigt häftig kille det där, rolig som tusan. Jag begav mig hemåt och på bussen träffade jag på My som jag inte har träffat på sjuhundra år. Mycket trevligt!


Walk away,

Ett slitet och uttöjt gummiband leker våldsamt mellan mina fingrar när jag sitter och stirrar på min telefon. Inget samtal, inget sms. Jag förväntade mig egentligen ingenting av dig för jag vet hur du är och jag känner dig så väl. Det kanske bara är som jag tror, jag vet nog inte riktigt säkert längre.

Jag lade ner min telefon i fickan i hopp om att du snart skulle höra av dig - Jag väntade faktiskt förgäves på dig.
När jag ringer så låter du ointresserad av mitt samtal till dig för att se hur du mår och du nonchalerar mig. Jag finns inte - inte för dig iallafall.

Jag, det är bara jag nu. Jag tänker inte berätta för dig om mina framtidsplaner, jag tänker inte lägga ner mer energi på dig och ditt arroganta sätt att se på mig. Snart finns du inte längre kvar i min framtid. Nu har jag bara min karriär framför mig - Det förblir min allra sista livlina.


Oroa dig inte, jag kommer att klara mig fint utan dig. Jag är född till att stå på egna ben och jag kämpar för att nå dem målen jag vill nå upp till. Jag är stark, snabbtänkt och interligent. Men du, du är absolut ingenting utan mig!

Idag är jag bra, faktiskt bäst. Imorgon ska jag vara ännu bättre än så, för i morgon då kan inget slå mig. Ingen kan trycka ner mig. Jag kan allt och nu ska detta bli mitt, bara mitt.


Jobbsökandet,

Nu har jag sökt 15 olika jobb och endast fått ett svar och varit på en enda arbetsintervju. Negativt eftersom jag inte är någon utbildad undersköterska. Äsch, det går väl fler tåg hoppas jag. Nu har jag börjat leta jobb inom försäljning.

Just nu när jag skulle blogga om mina jobbsökanden så fick jag ett samtal ifrån Coal Promotion AB och jag ska på en arbetsintervju på onsdag, då jag ska träffa chefen klockan tjugo över fyra. ojojoj vad jag är nervös.

Jag hoppas att det kommer att gå vägen denna gången!
Puss!


Ingen dator,

Jag har varit dålig på att blogga nu i ett par dagar just för att det har hänt en liten insident med min lillebrors dator och därför så kommer jag inte kunna skriva här på ett tag.

Nu är alla informerade om detta, men kika gärna in då och då ändå (Hahaha! mycket då ^^) för rätt var det är så dyker det upp ett nytt blogginlägg!

Sköt om er sålänge!

Taggtråd,

Jag är så fruktansvärt bortglömd och ensam denna helgen också, precis som alla andra dagar och helger. Vad roligt att folk bryr sig om mig så mycket, jätte roligt. Tack så mycket, det värmer mitt hjärta så otroligt mycket!

Syster yster,

Jag gick upp klockan halv sju i morse. Mamma slutade jobba tio över sju så jag var snäll och gick upp och diskade upp all disk och skickade iväg barnen till skolan och bryggde lite kaffe till hon kom hem. Hundarna var extra glada idag, skuttade runt i trädgården och Wilma fick ett tokryck och sprang det snabbaste hon kunde runt, runt, runt. Jag trodde att jag hon skulle springa ner mig flera gånger eller springa rakt in i flaggstången. Det var väldigt nära flera gånger.

Snart ska jag dammsuga undervåningen och moppa golven. Det måste vara rent och fint till mamma går upp! - Jag kan verkligen förknippas som en hemma fru eller en städerska nu när jag är arbetslös. Usch, det är så tråkigt att bara dra benen efter sig här hemma om dagarna, jag blir lätt rastlös av det.

I eftermiddag så ska jag åka in till stan en sväng, syrran tar tåget in till växjö och är inne tio över två om allt blir som enligt planerna.  Det kommer att bli mycket trevligt! 



Onsdagen den 4e April -07,

Jag stirrade ut genom fönstet med en pirrande känsla i magen. Den kalla luften utanför fick mig att rysa till och månen lös blekt in genom Linn's fönster. Jag måste få sova, jag måste vara ut vilad inför mötet. Jag minns ingenting mer än att Linn fingrade på sin mobiltelefon efter ett samtal med hennes dåvarande pojkvän. ÄNTLIGEN! Nu är det morgon! Jag gick och ställde mig i duschen och sedan sminkade jag och klädde på mig. Ingen frukost, jag är för nervös, men jag tar gärna en kopp hallon te. Det heta vattnet brusade ner i min kopp och en tepåse virvlade runt i koppen som en galning.

-Var lugn, det kommer att gå jätte bra!
-Jag har fjärilar i magen, dem är lika stora som nattmalar!
-Hahaha! Du måste vara jätte nervös.
-Ja, skratta du. Ja, du förstår nog inte hur nervös jag är!
-När skulle vi ta bussen sa du?
-Hm, vi kan gå till bussen så fort vi har druckit upp vårt te.

I en trivsam grå tröja och en svart klänning, med svarta leggins och ett par svarta skinnstövlar med en fyra centimeter klack på, började vi vandra mot busshållsplatsen som låg minst två kilometer från huset .Efter ett tags vandring så var vi framme. Nervöst rotade jag efter min plånbok i min handväska och snappade samtidigt upp en cigarett och en tändare. Det kändes så overkligt. Efter en månad var det dags, idag skulle jag få träffa honom. Jag skrattade högt inombords samtidigt som jag bara vill spy av nervositet. Bussen anlände och stannade intill busshållsplatsen, nu väntade en och en halv timmes bussresa mot Örebro. Jag granskade vägen mycket noga samtidigt som Linn och jag lyssnade på min halvt sönder slagna mp3-spelare. Väl framme i Örebro gick vi till Mc Donalds, då Linn var tvungen till att äta lite mat. Vi flamsade och skattade och snart var det dags att ta nästa buss mot Haga Centrum där vi skulle träffa Jesper. Busshållsplatsen ligger precis utanför Mc Donalds och vi gick ut 10 minuter före att bussen skulle komma, nervöst fingrade jag på en cigarett samtidigt som jag knaprade på mina FF halstabletter. Bussen kommer och vi hoppar på, tjugo minuters bussresa och vidare mot Haga Centrum där vi skulle möta honom. Vi hoppade av, gick och satte oss på en bänk och nervöst kryckte jag på mobilens knappar. Herregud, nu var det dags att träffa honom. För första gången. Jag kedjerökte och efter att jag hade tagit mig samman så ringde jag.

-Hej! Vad gör du? Vi är framme nu, vi är på haga och vi sitter på en bänk och väntar på dig.
-Hej! Okej, jag äter så jag kommer när jag har ätit klart.
-Okej, gör så. Hur lång tid tar det innan du är här tror du?
-Eum, jag är där om två timmar..
-Va? Nej, det tar väl inte två timmar för att du ska ta dig hit?!
-Haha, jag är där om tio minuter.

Ojoj, efter samtalet så kunde jag inte sluta skratta åt mig själv. Jag var så nervös att jag inte kunde sluta skratta heller. Jag kunde inte sitta still utan jag gick fram och tillbaka och sen satte jag mig igen. Jag kikade mot alla cykelvägar som finns och jag visste inte åt vilket håll han skulle dyka upp från. Jag fingrade på mobilen och kikade på klockan och det kändes som att klockan inte rörde på sig. Jag vände på mig, såg honom komma mot oss jag blev stel, kunde inte röra mig. Jag ställde mig upp tittade på honom och han tittade på mig. Hans ögon kan man drunkna i. Kristallblåa ögon granskade mig och jag kunde inte hålla kvar ögonkontakten jag kunde inte titta på honom över huvudtaget. Jag var såld, jag kunde inte sluta le jag visste inte vart jag skulle ta vägen, allt kändes som en vacker saga. Vi gick runt Haga och gick igenom kyrkogården vilket jag inte gillade alls, jag känner obehag där. Kusligt nog. Vi vandrade vidare och gick mot Björkhaga där Jesper bor, vi gick in till honom och gick in på hans rum. Jag granskade hans rum mycket noga, just för att jag ville komma ihåg allting där. Jag vill minnas denna dagen för evigt för det var den bästa dagen i mitt liv. jag sa inte så mycket, och inte Linn heller. Kom inte på någonting att prata om alls, jag frågade tillslut vad vi skulle göra och vi bestämde oss för att kolla på film. Vi slog oss ner i sängen, Jesper satt längst in, jag i mitten och Linn längst ut. Vi tittade på "Naked Mile" och sedan tittade vi på "John Tucker must die" Jag minns inte vilken vi såg först, jag var i extas. Jag vågade inte göra någonting, jag ville bara slänga mig i hans armar och pussa på honom men jag var för feg. Jag visste inte vad han kände, han kanske hade blivit besviken. Jag kanske inte var hans typ av tjej. Under filmens gång så flöt våra händer närmare och närmare varandra, jag kände mig så otroligt levande. När våra händer möttes så gick det en stöt i hela min kropp, den känslan går inte att beskriva. Jag kände mig nästa hög på alla energier som virvlade omkring i mig. Ditt huvud föll försiktigt ner på min vänstra axel och jag lutade försiktigt mitt huvud mot ditt. I den obekväma ställningen som vi låg/satt i fick jag nackspärr, men det var det värt, jag kunde sitta så i flera dagar om det skulle vara så. Det ögonblicket var så otroligt underbart så det inte fanns ord för det. Vår första kyss, det finaste jag har varit med om. Det var så underbart och jag upplever samma känsla varje gång jag träffar dig. Jag skulle kunna dö för den känslan. Panik, sista bussen skulle gå om två minuter och vi slängde på oss kläderna och skorna. Vi missade bussen. Jesper höll om mig och jag gick ett plötsligt blodtrycksfall (Nog inte så konstigt när jag inte hade ätit eller druckit något på hela dagen) och var tvungen att sätta mig ner i busskuren. Jag ville spy, jag kallsvettades och kände mig svimfärdig, efter fem minuter så kände jag mig pigg igen och vi gick tillbaka för att kolla morgondagarnas bussar. Linn var trött och ville sova, hon fick ta Jespers säng och vi gick ut i vardagsrummet och satte oss och lyssnade på "Killing Loneliness" med HIM det var vår låt. Han tittade på mig, sa att han älskar mig och jag sa att jag älskar honom också. Sent, sent somnade vi. Klockan måste varit runt fyra när jag somnade iallafall, klockan tio tog vi bussen in till stan Linn och jag och det var inget roligt hejdå. Dagen efter skulle jag åka tillbaka till växjö igen. Min vackra älskling gick upp till stan för att säga hejdå innan jag skulle åka hem. Vi kysstes och kramades och jag hoppades på att vi skulle ses snart igen, vilket vi gjorde. Igår hade vi 19 månader tillsammans och jag älskar dig så mycket, Jesper. Du är den finaste som finns!

HIM - Killing Loneliness


Poesi av ren magi,

Jag blev förvirrad, näst intill arg. Fast egentligen så kan jag inte beskriva vad jag var. Det kändes nästan som ett hugg även om det inte gick rakt in på än gång. Kan jag förklara utan att avslöja någonting, jag vet inte det. Jag ska nog inte yttra mig om något alls tror jag. Det får vara min hemlighet, min egna hemlighet som ingen annan får veta, inte än, kanske aldrig. En annan dag.

Som ett skott från en galet aggressiv pil. Blandade känslor strider i min kropp. Glädje, ilska och sorg. Hjälp, tänk om det blir en stor sak av det hela, det är långt ifrån mitt förstånd. Ha! Jag kan fly från det. Jag kan fly från allt, kom aldrig för nära mig. Jag söker svaren på mina frågor, jag måste få leva med lite spänning, jag behöver få vara lite rädd. Rädd för att bli påkommen. Ingen kommer märka något alls. Kom inte för nära mig, jag springer härifrån, så långt bort jag bara kan. Idag kan jag fly, imorgon också men inte i natt då är jag fast, påkommen. Jävlar, men det går bra, ingen ser ju. Ingen här iallafall.

"Jag hade en eld som brann så klar, nu är det bara aska kvar. Du kastade vatten på min kämparglöd, så nu finns den inte mer..den är jävligt död. Du såg aldrig mina blodsprängda ögons rops grav medans jag grät tårar som kunde bilda ett helt hav.."

Stirra inte. Inte idag.

Ännu en vardag,

Tidningen ligger slängd på bänken intill kaffebryggaren. Kaffe, ja en kopp kaffe vill jag ha så jag piggnar till lite grann. Jag sätter mig i soffan och bläddrar i tidningen för att uppdatera mig vad som händer i lilla Växjö och i resten av världen. Kaffebryggaren brummar och kaffet har snart runnit klart. Ingenting nytt i tidningen, bedrägerier och vandalism av trädgårdar. Jag tror nog jag hoppar över frukosten idag, är inte så speciellt hungrig och dessutom så hinner jag inte äta nu. Jag häller upp kaffe i min marinblåa mugg och tar med mig den ut på altanen och sätter mig ner, tänder morgonens första cigarett. Attans, nu ringer telefonen och jag kan slå vad om att det är pappa som ringer igen.  Han ringer hem vart femte minut för att han har sådan hemlängtan.
Jag greppar kaffekoppens öra och kaffet ryker intensivt. En hopplös suck  når ut utan att jag änns tänkte på det. Maximus lägger sitt stora björn huvud i mitt knä och tittar på mig med sina stora bruna ögon. Hans blick säger - Ska vi gå ut snart? Jag vill ut och busa! - Snart så, snart ska vi gå ut. Hans kompakta björn kropp studsar av glädje och hans busiga ansiktsuttryck kunde inte döljas mycket längre. Wilma kikar fram i glipan av altandörren och hennes nyvaknade ansiktsuttryck ersätts med en stoooor gäsp. Hon vänder och går och lägger sig i skinnsoffan. Jag dricker upp mitt kaffe och sedan är det dags att rasta alla hundarna. Först Maximus, sedan Wilma och till sist Hector. Stolligare hundar får man nog leta efter. Jag tog ut Hectors favorit leksaker och började busa lite med honom, grannarna måste tro att jag är galen och knäpp när jag springer runt i trädgården. Jag jagar Hector och försöker fånga honom sedan byter vi. Han springer för fulla muggar och grästuvorna flyger i luften, man ser verkligen hur kul han tycker det är. Sedan är det dags att gå in, ger hundarna var sitt hundben och släpper ut dem på altanen så jag kan hålla ett öga på dem.

Dags att tvätta igen. - Jag var tvungen att tvätta rent mina påslakan eftersom jag hade spytt ner dem. - Ungarna har slängt hundra kilo kläder på sitt rum, lika bra att få det tvättat också. Medans jag väntar så får jag vill gå in och diska upp all disk och sedan måste det dammsugas och golven måste moppas också. Nu måste det städas ordentligt innan mamma går upp, jag orkar inte med några sura miner idag. Jag är otroligt krossbar idag. Maten måste lagas också och hundarna måste ut och kissa snart igen.

Timbuktu - The botten is nådd




"Deppig som jag är börjar jag tänka på annat som gör mig ännu ännu ledsnare och jag är nästan förbannad men det som inte dödar mig blir jag ju starkare av det är dags stirra upp skiten och göra smartare val så knasst man kan vara, ja man smäller av och de ät knappt att man klarar sånna sämre dar innan det går för långt, nu är jag desperatjag vill ju se till att göra nåt bättre av denna korta tid som vi har här på denna planetenkan man inte gå runt och skapa sina egna helveten (Raahhh) äntligen så börjar ångesten släppa och den bästa medicinen för mig är sånger som denna"

Urflippad,

Idag blir det en vilodag, även om jag inte har tid för det. Jag måste verkligen städa och putsa mina fönster och hänga upp nya gardiner. Jag är febrig och snuvig som tusan och jag orkar inte änns klä på mig idag, jag går runt i min morgonrock fortfarande.

Igår kväll så satt pappa och jag och tittade på någon teater föreställning som gick på ettan. Urtråkig var den. Jag gick och diskade och sedan gick jag och lade mig och tittade på tv på mitt rum istället mycket mysigare att krypa ner i sängen och ligga och glo. Sen ringde Linn till mig och vi snackade väl en timme om allt möjligt, böcker och andar. Mycket passande, för efter att vi hade sagt hejdå så gick jag in på mitt rum och kröp ner i sängen igen och lade mig till rätta och började läsa "Mias hemlighet" då spårade min stereo ur och startades av sig själv. Först var det radion som gick igång på HÖG volym, jag stängde av så fort jag hittade fjärrkontrollen och direkt så startades den igen fast då skulle vi lyssna på cd skivor istället. Den växlade bland skivorna och tillslut blev det dia psalma. Jag stängde av ännu en gång och jag blev faktiskt arg och bad dem sluta upp med det dem höll på med och dem lät mig få sova tillslut.

Imorgon så ska jag ringa till Gunilla och se hur det går med jobben osv. Hoppas att hon har tid att prata nu bara.
Nehe, om man ska försöka ta sig i kragen och kanske gå och göra något nyttigt idag ändå?

Dagens låt;
Creedence - Have you ever seen the rain



"Someone told me long ago theres a calm before the storm,
I know; its been comin for some time.
When its over, so they say, itll rain a sunny day,
I know; shinin down like water.

I want to know, have you ever seen the rain?
I want to know, have you ever seen the rain
Comin down on a sunny day?

Yesterday, and days before, sun is cold and rain is hard,
I know; been that way for all my time.
til forever, on it goes through the circle, fast and slow,
I know; it cant stop, I wonder."


Sjuk som tusan,

Idag har jag slappat, ena sekunden har jag känt mig JÄTTE pigg och andra sekunden har jag mått APA. Jag har inte sovit alls bra i natt och jag vaknade stup i ett på grund av min täppta näsa. USCH!

Jag vaknade kvar över nio och drack en stor kopp med grönt té. Pappa kom hem med nybakade frallor och sedan tog vi en liten promenard med hundarna i det fina vädret. Min näs täppa lindrade ganska så mycket när vi var ute i skogen hur skönt som helst. Så fort vi kom hem så blev jag MYCKET sämre, jag trodde att mitt huvud skulle explodera. Jag lade mig på soffan och glodde på tv och sedan tog jag mig i kragen och sällde mig och diskade sedan somnade jag igen.

Sen åkte pappa och jag och handlade och sedan ringde Linn och vi tjattrade en stund sedan somnade jag igen.
Usch, nu mår jag inte ett dugg bra. Lymfkörtlarna är lika stora som pingisbollar och huvudet är tjugo tusen kilo tungt och nu ska jag gå och lägga mig och vila igen.


Kusiner och jobb,

I torsdags så tog jag en snabb tripp till min kusin, Robin. Jag kikade in i hans nya lägenhet och den var hur mysig som helst. Vi drack kaffe och pratade om allt möjligt.

Igår så kom Christopher, Robin och Amer (Ingen aning om hans namn stavas så) hit och hämtade mig, vi åkte och handlade lite mat och öl och så vidare och sedan hämtade vu upp Erik också och sedan körde vi till gemla en sväng. Christophers och Ellens hur är hur fint som helst och dess värre så tog jag inga bilder på grund av att jag inte hade något batteri i mobilen. Ellen och jag satt och pratade om jobb och plantering, Haha, lite gammal modigt kanske. Killarna var mycket effektiva och klippte gräset och donade, Ellen och jag satt och tittade på och skrattade.

Efter några timmar så körde Christopher och Amer hem mig och jag gick och lade mig och vilade en stund. Usch, nu är jag jätte sjuk - Jag har åkt på en jätte förkyldning tack vare Rasmus.

Jag var lite effektiv själv igår morse. Jag ringde till Arbetsförmedlingen och bokade en tid för ett möte med min handläggare. Jag fick tid redan på fredag i nästa vecka. Jag ringde även till Maxi bageriet också och pratade med Åke, han hade inga jobb just nu men bad mig att höra av mig lite längre fram och jag tror nog att jag faktiskt ger upp nu.

Jag ringde runt nu under veckan som var till olika caféer och bagerier och frågade om dem var intresserade av att ta emot en CV och jag fick lite napp här och var och på fredag i nästa vecka så ska jag gå runt och lämna in dem. Nu hoppas jag verkligen att jag blir erbjuden något, eller bli kallad till möte eller något liknande. På måndag så ska jag ringa tillbaka till Gunilla och prata med henne och hoppas på att hon kan boka in ett möte så att jag får lite extra knäck det är ganska så behövligt just nu.

Till helgen så ska vi ha MH med A-kullen det ska bli jätte roligt att se. Jag längtar såååååå mycket efter alla bebisarna, det ska bli roligt att se hur mycket dem har utvecklats nu sedan April då vi hade våran valpträff.

Vansinnig!

Jag blev så fruktansvärt förbannad igår när jag tittade på nyheterna!
Det handlade om det här med Arboga morden, pappan till barnen är förstörd och ledsen för att han har förlorat sina barn och inte nog med det - Nej, på The pirate bay så ligger obduktionsbilderna på barnen uppe och jag undrar då hur i hela världen kan man göra så? Så fruktansvärt respektlöst!

Även allt matrial från förundersökningen ligger uppe, men för "arboga pappan" så kvittade det bara dem kunde ta bort bilderna på hans livlösa barn. Både han och hans flickvän har skickat mejl till the pirate bay men dem vägrar att plocka bort bilderna eftersom dem anser att arboga-målet är offentligt och att alla som vill, ska få ta del av det.
Detta är ingen brottslig handling heller, vem som helst kan göra såhär.

Jag blev så förbannad igår så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen!
USCH!
Dagens outfit



bagjeans från ?
Skärp från JC
T-shirt från H&M

Uppdatering om nya idéer!

Mina inlägg börjar nästan bli lite ointressanta tycker jag, jag skriver aldrig om något viktigt längre. Jag kan ju berätta att jag faktiskt har sökt ett konditor jobb i Göteborg, men jag har ännu inte fått något svar så vi får väl se hur det blir med det.

Mamma och jag satt och pratade om detta igår, dethär med jobb. Det är ju hur svårt som helst att hitta någonting här i växjö, iallafall för min del. En utbildad bagare/konditor, och man fick höra att det fanns så mycket jobb inom denna branshen men vart är alla jobben?? Det kliar i mina fingrar nu och jag vill, vill, vill bara ut i arbetslivet nu jag vill komma igång med allting. Jag vill skaffa mig en egen lägenhet, jag vill ha mitt körkort, jag vill ut och resa, jag vill göra så mycket men man är så beränsad när man inte har några pengar.

Jag har tänkt att börja med två nya kategorier här i min blogg, där jag dagligen kommer att presentera min dagliga outfit. Detta kan bli lite intressant faktiskt, och så får vi se om vi får med någon intresserad bloggläsare till samma sak som jag tänker göra vilket vore roligt. Inom en snar framtid så kommer jag att lägga upp dagens outfit och jag kommer presentera vart kläder och övriga accessoarer är köpta. Den andra kategorin är musik, där jag dagligen kommer att presentera dagens galenskap eller dagens musik. Musiken kommer att (Nja, inte alltid men ofta) knyta sig runt mitt lillfinger och musiken kommer att beskriva mig och mitt humör under dagen.

Miss Li - Gotta leave my troubles behind
  


"My baby loves me when I'm down and out
my baby loves me when i'm up and shining
don't want to scare him away from me
oh, how i love him

I've got to have faith in you and let you feel free
that life would be as good as you are to me
honey i don't want to mess this up one more time
promise i will leave my troubles behind"



Kvällen till imorgon

Röken från en ny tänd grill sprider sig över grannskapet, det luktar skratt, musik och trevligt sällskap ifrån alla håll. Varför får jag inte vara med, jag vill sitta där och känna den härliga gemenskapen som dansar runt sällskapet. Själv sitter jag ute på altanen och hör musik höger om mig. Det spelas Shania Twain med låten Man, I feel lika a woman. Några tonårs tjejer dansar och skrattar högt med varsin cider i handen, någon sjunger med och tillslut så sjunger alla tjejerna med i refrängen. Jag sitter och nynnar för mig själv och vill så gärna vara med.

Bakom mig hör jag glas som krossas och med ett ryck vaknar jag upp till verkligheten igen. Vad i all sin dar var det för något? Jag hör någon skrika ifrån köket - FAN OCKSÅ! Jag tappade ungsformen med potatisgratäng, och gästerna är här om tio minuter! - Mannen i huset springer från trädgården och möter upp frun i dörröppningen. Hon ser helt förstörd ut. Han smeker henne lätt över kinden och säger, - Se så det är väl inte så farligt? Vi kan bjuda dem på potatissalladen som du köpte istället. Du skadade dig väl inte? - Hon skakar på huvudet och börjar små skrattar lite med tårar i ögonen.

Tillbaka till tonårstjejerna - Jag kan inte låta bli att avundas dem. Jag vill minnas när jag var på tjejfest tillsammans med mina närmsta vänner och jag minns inte. Det är så länge sedan att jag inte kommer ihåg när!
En av tjejerna ropar till dom andra att poolen nu var uppvärmd och färdig för att användas, alla tjejerna springer ut ifrån soldäcket och hoppar direkt ner i poolen. Alla skrattar och i bakgrunden hör man låten Girls just wanna have fun.

I vårt hus är alla utspridda, inget socialt umgänge överhuvudtaget. Mina föräldrar sitter vid teven och tittar mycket intresserade på American's got talant och skrattar. Ingen av dem ser att jag går förbi. I hopp om att någon vill hitta på något så går jag och tittar till min mobiltelefon. Inga meddelanden eller missade samtal. Jag går ut ur mitt rum och går upp till övervåningen och tittar vad mina syskon gör för något. Som vanligt så är Rasmus inte hemma och Ludde ser mig inte änns gå in på rummet, han sitter bedövat vid sitt x-box 360 och spelar något slags äventyrspel..

Ikväll känner jag mig förbannat ensam och osynlig. Ikväll ska jag begrava mig under mitt täcke och sova bort denna jävla dagen. Fan också...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0