Onsdagen den 4e April -07,
Jag stirrade ut genom fönstet med en pirrande känsla i magen. Den kalla luften utanför fick mig att rysa till och månen lös blekt in genom Linn's fönster. Jag måste få sova, jag måste vara ut vilad inför mötet. Jag minns ingenting mer än att Linn fingrade på sin mobiltelefon efter ett samtal med hennes dåvarande pojkvän. ÄNTLIGEN! Nu är det morgon! Jag gick och ställde mig i duschen och sedan sminkade jag och klädde på mig. Ingen frukost, jag är för nervös, men jag tar gärna en kopp hallon te. Det heta vattnet brusade ner i min kopp och en tepåse virvlade runt i koppen som en galning.
-Var lugn, det kommer att gå jätte bra!
-Jag har fjärilar i magen, dem är lika stora som nattmalar!
-Hahaha! Du måste vara jätte nervös.
-Ja, skratta du. Ja, du förstår nog inte hur nervös jag är!
-När skulle vi ta bussen sa du?
-Hm, vi kan gå till bussen så fort vi har druckit upp vårt te.
-Jag har fjärilar i magen, dem är lika stora som nattmalar!
-Hahaha! Du måste vara jätte nervös.
-Ja, skratta du. Ja, du förstår nog inte hur nervös jag är!
-När skulle vi ta bussen sa du?
-Hm, vi kan gå till bussen så fort vi har druckit upp vårt te.
I en trivsam grå tröja och en svart klänning, med svarta leggins och ett par svarta skinnstövlar med en fyra centimeter klack på, började vi vandra mot busshållsplatsen som låg minst två kilometer från huset .Efter ett tags vandring så var vi framme. Nervöst rotade jag efter min plånbok i min handväska och snappade samtidigt upp en cigarett och en tändare. Det kändes så overkligt. Efter en månad var det dags, idag skulle jag få träffa honom. Jag skrattade högt inombords samtidigt som jag bara vill spy av nervositet. Bussen anlände och stannade intill busshållsplatsen, nu väntade en och en halv timmes bussresa mot Örebro. Jag granskade vägen mycket noga samtidigt som Linn och jag lyssnade på min halvt sönder slagna mp3-spelare. Väl framme i Örebro gick vi till Mc Donalds, då Linn var tvungen till att äta lite mat. Vi flamsade och skattade och snart var det dags att ta nästa buss mot Haga Centrum där vi skulle träffa Jesper. Busshållsplatsen ligger precis utanför Mc Donalds och vi gick ut 10 minuter före att bussen skulle komma, nervöst fingrade jag på en cigarett samtidigt som jag knaprade på mina FF halstabletter. Bussen kommer och vi hoppar på, tjugo minuters bussresa och vidare mot Haga Centrum där vi skulle möta honom. Vi hoppade av, gick och satte oss på en bänk och nervöst kryckte jag på mobilens knappar. Herregud, nu var det dags att träffa honom. För första gången. Jag kedjerökte och efter att jag hade tagit mig samman så ringde jag.
-Hej! Vad gör du? Vi är framme nu, vi är på haga och vi sitter på en bänk och väntar på dig.
-Hej! Okej, jag äter så jag kommer när jag har ätit klart.
-Okej, gör så. Hur lång tid tar det innan du är här tror du?
-Eum, jag är där om två timmar..
-Va? Nej, det tar väl inte två timmar för att du ska ta dig hit?!
-Haha, jag är där om tio minuter.
-Hej! Okej, jag äter så jag kommer när jag har ätit klart.
-Okej, gör så. Hur lång tid tar det innan du är här tror du?
-Eum, jag är där om två timmar..
-Va? Nej, det tar väl inte två timmar för att du ska ta dig hit?!
-Haha, jag är där om tio minuter.
Ojoj, efter samtalet så kunde jag inte sluta skratta åt mig själv. Jag var så nervös att jag inte kunde sluta skratta heller. Jag kunde inte sitta still utan jag gick fram och tillbaka och sen satte jag mig igen. Jag kikade mot alla cykelvägar som finns och jag visste inte åt vilket håll han skulle dyka upp från. Jag fingrade på mobilen och kikade på klockan och det kändes som att klockan inte rörde på sig. Jag vände på mig, såg honom komma mot oss jag blev stel, kunde inte röra mig. Jag ställde mig upp tittade på honom och han tittade på mig. Hans ögon kan man drunkna i. Kristallblåa ögon granskade mig och jag kunde inte hålla kvar ögonkontakten jag kunde inte titta på honom över huvudtaget. Jag var såld, jag kunde inte sluta le jag visste inte vart jag skulle ta vägen, allt kändes som en vacker saga. Vi gick runt Haga och gick igenom kyrkogården vilket jag inte gillade alls, jag känner obehag där. Kusligt nog. Vi vandrade vidare och gick mot Björkhaga där Jesper bor, vi gick in till honom och gick in på hans rum. Jag granskade hans rum mycket noga, just för att jag ville komma ihåg allting där. Jag vill minnas denna dagen för evigt för det var den bästa dagen i mitt liv. jag sa inte så mycket, och inte Linn heller. Kom inte på någonting att prata om alls, jag frågade tillslut vad vi skulle göra och vi bestämde oss för att kolla på film. Vi slog oss ner i sängen, Jesper satt längst in, jag i mitten och Linn längst ut. Vi tittade på "Naked Mile" och sedan tittade vi på "John Tucker must die" Jag minns inte vilken vi såg först, jag var i extas. Jag vågade inte göra någonting, jag ville bara slänga mig i hans armar och pussa på honom men jag var för feg. Jag visste inte vad han kände, han kanske hade blivit besviken. Jag kanske inte var hans typ av tjej. Under filmens gång så flöt våra händer närmare och närmare varandra, jag kände mig så otroligt levande. När våra händer möttes så gick det en stöt i hela min kropp, den känslan går inte att beskriva. Jag kände mig nästa hög på alla energier som virvlade omkring i mig. Ditt huvud föll försiktigt ner på min vänstra axel och jag lutade försiktigt mitt huvud mot ditt. I den obekväma ställningen som vi låg/satt i fick jag nackspärr, men det var det värt, jag kunde sitta så i flera dagar om det skulle vara så. Det ögonblicket var så otroligt underbart så det inte fanns ord för det. Vår första kyss, det finaste jag har varit med om. Det var så underbart och jag upplever samma känsla varje gång jag träffar dig. Jag skulle kunna dö för den känslan. Panik, sista bussen skulle gå om två minuter och vi slängde på oss kläderna och skorna. Vi missade bussen. Jesper höll om mig och jag gick ett plötsligt blodtrycksfall (Nog inte så konstigt när jag inte hade ätit eller druckit något på hela dagen) och var tvungen att sätta mig ner i busskuren. Jag ville spy, jag kallsvettades och kände mig svimfärdig, efter fem minuter så kände jag mig pigg igen och vi gick tillbaka för att kolla morgondagarnas bussar. Linn var trött och ville sova, hon fick ta Jespers säng och vi gick ut i vardagsrummet och satte oss och lyssnade på "Killing Loneliness" med HIM det var vår låt. Han tittade på mig, sa att han älskar mig och jag sa att jag älskar honom också. Sent, sent somnade vi. Klockan måste varit runt fyra när jag somnade iallafall, klockan tio tog vi bussen in till stan Linn och jag och det var inget roligt hejdå. Dagen efter skulle jag åka tillbaka till växjö igen. Min vackra älskling gick upp till stan för att säga hejdå innan jag skulle åka hem. Vi kysstes och kramades och jag hoppades på att vi skulle ses snart igen, vilket vi gjorde. Igår hade vi 19 månader tillsammans och jag älskar dig så mycket, Jesper. Du är den finaste som finns!
HIM - Killing Loneliness
Kommentarer
Postat av: Anonym
vad fint :)
och grattis!
Postat av: Emily
Tack Linda!
Postat av: Peskil
åh, det var det finaste.. :)
Trackback