Jag blev förvirrad, näst intill arg. Fast egentligen så kan jag inte beskriva vad jag var. Det kändes nästan som ett hugg även om det inte gick rakt in på än gång. Kan jag förklara utan att avslöja någonting, jag vet inte det. Jag ska nog inte yttra mig om något alls tror jag. Det får vara min hemlighet, min egna hemlighet som ingen annan får veta, inte än, kanske aldrig. En annan dag.

Som ett skott från en galet aggressiv pil. Blandade känslor strider i min kropp. Glädje, ilska och sorg. Hjälp, tänk om det blir en stor sak av det hela, det är långt ifrån mitt förstånd. Ha! Jag kan fly från det. Jag kan fly från allt, kom aldrig för nära mig. Jag söker svaren på mina frågor, jag måste få leva med lite spänning, jag behöver få vara lite rädd. Rädd för att bli påkommen. Ingen kommer märka något alls. Kom inte för nära mig, jag springer härifrån, så långt bort jag bara kan. Idag kan jag fly, imorgon också men inte i natt då är jag fast, påkommen. Jävlar, men det går bra, ingen ser ju. Ingen här iallafall.

"Jag hade en eld som brann så klar, nu är det bara aska kvar. Du kastade vatten på min kämparglöd, så nu finns den inte mer..den är jävligt död. Du såg aldrig mina blodsprängda ögons rops grav medans jag grät tårar som kunde bilda ett helt hav.."

Stirra inte. Inte idag.