Kvällen till imorgon
Bakom mig hör jag glas som krossas och med ett ryck vaknar jag upp till verkligheten igen. Vad i all sin dar var det för något? Jag hör någon skrika ifrån köket - FAN OCKSÅ! Jag tappade ungsformen med potatisgratäng, och gästerna är här om tio minuter! - Mannen i huset springer från trädgården och möter upp frun i dörröppningen. Hon ser helt förstörd ut. Han smeker henne lätt över kinden och säger, - Se så det är väl inte så farligt? Vi kan bjuda dem på potatissalladen som du köpte istället. Du skadade dig väl inte? - Hon skakar på huvudet och börjar små skrattar lite med tårar i ögonen.
Tillbaka till tonårstjejerna - Jag kan inte låta bli att avundas dem. Jag vill minnas när jag var på tjejfest tillsammans med mina närmsta vänner och jag minns inte. Det är så länge sedan att jag inte kommer ihåg när!
En av tjejerna ropar till dom andra att poolen nu var uppvärmd och färdig för att användas, alla tjejerna springer ut ifrån soldäcket och hoppar direkt ner i poolen. Alla skrattar och i bakgrunden hör man låten Girls just wanna have fun.
I vårt hus är alla utspridda, inget socialt umgänge överhuvudtaget. Mina föräldrar sitter vid teven och tittar mycket intresserade på American's got talant och skrattar. Ingen av dem ser att jag går förbi. I hopp om att någon vill hitta på något så går jag och tittar till min mobiltelefon. Inga meddelanden eller missade samtal. Jag går ut ur mitt rum och går upp till övervåningen och tittar vad mina syskon gör för något. Som vanligt så är Rasmus inte hemma och Ludde ser mig inte änns gå in på rummet, han sitter bedövat vid sitt x-box 360 och spelar något slags äventyrspel..
Ikväll känner jag mig förbannat ensam och osynlig. Ikväll ska jag begrava mig under mitt täcke och sova bort denna jävla dagen. Fan också...
Hon väckte mig.
Växjö domkyrka, den 10/6 -08
I natt drömde jag om att en liten flicka satt på golvet inne i mitt rum, hon satt och lekte med en utav mina gamla dockor. Hon hade på sig en klänning som påminde mig om en utav mina egna som jag hade på mig en julafton när jag var fyra-fem år gammal. Jag satte mig upp i sängen och jag tittade på hennes konturer för att försöka se om jag känner igen henne. Hon vände sig mot mig och hennes ansikte var så ljust så jag inte såg någonting. Hon ställde sig upp, hon kan inte ha varit mer än fyra-fem år gammal. Hennes hår var hasselnöt brun och hon hade långa välgjorda flätor med röda sametsband. Hon stirrade på mig lika mycket som jag stirrade på henne, hon gick mot min säng och stod intill säng gaveln där hon höll i sig och i andra handen höll hon dockan. Jag frågade henne vem hon var och vad hon ville. Jag hör dova tysta ljud ifrån hennes mun, Ensam, Ingen alls. Jag förstod inte vad hon menade. Hon var ledsen och tårarna rann ner för hennes kinder - Vart är din mamma?
Hon svarade inte på min fråga, hon sa inte ett ljud. Jag upprepade frågan lite försiktigt igen och då sa hon:
Det gör ingenting, jag förstår. Jag vet varför det blev så.
Sen var hon borta, jag vaknade klockan fyra i morse precis efter att jag drömde om att hon försvann. Det kändes så verkligt, som om hon hade varit där.
Motion, mat och spya.
Jag mår apa och jag kan inte äta den mat som jag blir tvingad till att äta nu efter operationen. Jag spyr upp det!
Jag är deppig som bara den och jag har tappat tre och ett halvt kilo på en vecka vilket iochförsig är jätte bra och jag kämpar vidare med det. Yeeey, heja mig!
Igår var det en riktigt hemsk dag och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag har inte mått så dåligt på mycket länge och jag var panikslagen. Jag var ute och sprang tre kilometer igår och tänkte att jag kanske skulle bli lite piggare sen när jag kom hem, javisst. Det hjälpte i en timme, då kände jag att jag mådde mycket bättre men det vände sen igen.
Jag hoppas att det inte kommer bli samma sak idag för det orkar jag inte med. Idag ska jag baka lite tänkte jag, jag ska ut och springa om en stund också, jag har ju blivit himlans nyttig. Hahaha ;)
Puss!
Krogen
Vi gick till Pauze och satte oss och drack en öl vilket var mycket trevligt.
Efter ett tag så kom bimbo och hans kompis, vi satt och pratade lite allmänt och det var tjärvt med platser så vi fick sätta oss i killarnas knän. Bimbos kompis stötte bra gärna på mig, och han blev nobbad, och resten av kvällen var han skit sur och sen drog dem till Oléo och de sa inte änns hejdå. haha, muppar.
Vi träffade också på Christel, och hennes kompis ville bjuda Erika på finsk vodka. Haha, han var i 60 års åldern, han drog fram en flaska ur sin jackficka. Huvaaa.
Senare på kvällen dök Johan och Sofia upp och Ellen och Erika åkte hem. Vi traskade till sports och satte oss och tog en öl. En kille blev överfallen av vakterna, vad han hade gjort det vet vi inte. Saken var den att han var verkligen hur lugn som helst och när den kvinnliga vakten skulle ta in honom så försökte han smita. ALLA vakterna + några civilare flög på killen och Sofia tog kameran och började fota som en galning. Efter ölen och överfallet så gick vi till Napoli, Johan och sofia skulle käka och där inne så träffar vi på två killar som verkligen inte mådde bra.
"Var lugn flicka lilla, jag ska inte taffsa på dig, jag måste få äta först"
"Jag tycker att du och jag ska skaffa barn ihop"
"Hon och jag, ja vi är ju nästan tillsammans nu för hon har samma humor som jag."
Ja, väldigt roliga människor, men ibland blev dem lite överdrivna.
Sen vandrade vi vidare till stationen där jag väntade på min buss, då kommer det ett fyllo och slår sig ner och han sa till mig att jag skulle sitta i hans knä för han skulle inte taffsa på mig. Han var för jädra rolig, han visste inte vart han var knappt.
Oh, det var faktiskt rättså lyckat i går. Tack så mycket för igår brudar och killar!
Andar
Jag skrattar åt tanken, för den finns inte här längre. En kittlande känsla i magen och i ögonvrån ser jag något skymta förbi mig. Igår när jag stod i trappan så fick jag en deja vu, vilket inte alls är ovanligt.
Ja, det känns som om det vore igår allt hände fastän det var tre år sedan - Tiden går fort.
Jag vet vilka dem är, de som väcker mig på nätterna och bråkar med mig genom att gömma saker och flytta på saker och ting. Mina vänner känner lite obehag av att vara inne på mitt rum ensamma.
I natt fick jag inte sova mycket eftersom jag fick oväntade gäster. Spegeln trillade ner och hamnade på golvet. Min bokhylla levde ett eget liv i natt. Jag bad dom gå och lämna mig ifred, och det gjorde dom efter många om och men. Det jobbigaste är när de står precis intill sängen och man blir iskall, halva kroppen domnar av. Skuggor bryr jag mig inte om, jag vet att dom finns där och ibland känns det rättså tryggt. Jag känner mig liksom inte direkt ensam.
För någon månad sedan så väckte dom pappa, och han såg någon stå precis intill den öppna spisen inne i mammas och pappas sovrum - Det kändes skönt att höra - och han berättade för mamma. Ibland tror jag att jag håller på att bli sinnessjuk, men det är fler än jag som vet vad det finns här. Dom har aldrig trott på sånt innan förrens dom har varit här och hört.
Girls of the Playboy Mansion
Hugh Hefner anses vara en stor förebild bland tonårspojkar, han har snygga brudar omkring sig som han kan göra vad han vill med och han har pengar. Vem skulle inte vilja vara i hans kläder?
I dagens avsnitt åkte blondinerna till en av deras hemstad, någon liten håla sex timmar norr om L.A. Eftersom "Hef" tydligen inte vill att hans husdjur skall vara borta längre än en dag fick 20-åringarna stiga upp klockan 4 på morgonen för att hinna göra sig i ordning innan limousinen kom för att hämta dem och foto-killarna, så att de skulle hinna tillbaka samma dag. Detta var ju nästan en katastrof!
"Det händer jämt att tjejer försöker stöta på Hef, men jag tror inte att han skulle dumpa mig för att jag var borta en dag," förkunnar en av tjejerna - Holly - storögt.
De andra två tittar oroligt på henne och skrattar nervöst. Den ena, Kendra, gnäggar som en häst. Hennes klorinblekta hår är fullt av fastknutna extensions. Bridget, den osäkraste av dem, ser ut som en 40-åring som försöker se ut som 14.
Hela programmet går ut på att framhäva Playboy-flickvännernas attribut. Men i själva verket tycker man mest synd om dem. Stackars tonårstjejer som säkert varit helt mobbade under skoltiden, som lyckats skramla ihop pengar till kritvita extensions och gigantiska silikonbröst vilket i sin tur lät dem komma NÄSTAN ända fram... fast ändå inte riktigt. Istället för att bli en Playmate blir de en Hefmate. Även om gubben säkert är för gammal för sex är det ju knappast med honom de vill vara. De vill ju bli kändisar och få uppmärksamhet. Hur kul kan det vara att bo med en pensionär? HUR kan man ens vilja LÅTSAS ha sex med en 80-åring när man är en ung, vacker 20-åring? Vem vill ha den typen av kändisskap? Och VEM blir attraherad av någon som har varit med en 80-åring?? Jag tror knappast att min pojkvän skulle respektera mig mer, eller bli mer attraherad av mig för att jag har blivit känd för att ha sex med en senildement åldring för hans pengars skull.
"Jag älskar Hef och han älskar mig," bedyrar plasttjejen storögt.
Eller hur. Och han hade älskat dig PRECIS LIKA mycket om du hade varit fet och asful. Och du hade "älskat" honom lika mycket om han hade varit utfattig och suttit på åldershem.
Love is beautiful!
Bloggförändringar.
Jag använde mig av denna hemsidan. ( Eller igentligen så är det en blogg)
http://www.designadinblogg.se/
I övrigt så händer det lite saker i mitt liv, jag letar jobb för fulla muggar och jag har opererats.
Jag bloggar imorgon igen!
Puss och kram!
