Hon väckte mig.
Växjö domkyrka, den 10/6 -08
Igår när jag skulle gå och lägga mig så hörde jag konstiga ljud ifrån min klockradio, det var precis som att någon pratade i den. Jag kan inte förklara hur det lät, men tänk dig att du håller i en walki-talki och när du ställer dig i ett visst läge så får du in andra som pratar med varandra. Äsch, jag är sämst på att förklara vad jag menar.
I natt drömde jag om att en liten flicka satt på golvet inne i mitt rum, hon satt och lekte med en utav mina gamla dockor. Hon hade på sig en klänning som påminde mig om en utav mina egna som jag hade på mig en julafton när jag var fyra-fem år gammal. Jag satte mig upp i sängen och jag tittade på hennes konturer för att försöka se om jag känner igen henne. Hon vände sig mot mig och hennes ansikte var så ljust så jag inte såg någonting. Hon ställde sig upp, hon kan inte ha varit mer än fyra-fem år gammal. Hennes hår var hasselnöt brun och hon hade långa välgjorda flätor med röda sametsband. Hon stirrade på mig lika mycket som jag stirrade på henne, hon gick mot min säng och stod intill säng gaveln där hon höll i sig och i andra handen höll hon dockan. Jag frågade henne vem hon var och vad hon ville. Jag hör dova tysta ljud ifrån hennes mun, Ensam, Ingen alls. Jag förstod inte vad hon menade. Hon var ledsen och tårarna rann ner för hennes kinder - Vart är din mamma?
Hon svarade inte på min fråga, hon sa inte ett ljud. Jag upprepade frågan lite försiktigt igen och då sa hon:
Det gör ingenting, jag förstår. Jag vet varför det blev så.
Sen var hon borta, jag vaknade klockan fyra i morse precis efter att jag drömde om att hon försvann. Det kändes så verkligt, som om hon hade varit där.
I natt drömde jag om att en liten flicka satt på golvet inne i mitt rum, hon satt och lekte med en utav mina gamla dockor. Hon hade på sig en klänning som påminde mig om en utav mina egna som jag hade på mig en julafton när jag var fyra-fem år gammal. Jag satte mig upp i sängen och jag tittade på hennes konturer för att försöka se om jag känner igen henne. Hon vände sig mot mig och hennes ansikte var så ljust så jag inte såg någonting. Hon ställde sig upp, hon kan inte ha varit mer än fyra-fem år gammal. Hennes hår var hasselnöt brun och hon hade långa välgjorda flätor med röda sametsband. Hon stirrade på mig lika mycket som jag stirrade på henne, hon gick mot min säng och stod intill säng gaveln där hon höll i sig och i andra handen höll hon dockan. Jag frågade henne vem hon var och vad hon ville. Jag hör dova tysta ljud ifrån hennes mun, Ensam, Ingen alls. Jag förstod inte vad hon menade. Hon var ledsen och tårarna rann ner för hennes kinder - Vart är din mamma?
Hon svarade inte på min fråga, hon sa inte ett ljud. Jag upprepade frågan lite försiktigt igen och då sa hon:
Det gör ingenting, jag förstår. Jag vet varför det blev så.
Sen var hon borta, jag vaknade klockan fyra i morse precis efter att jag drömde om att hon försvann. Det kändes så verkligt, som om hon hade varit där.
Kommentarer
Trackback