Jag blir en aning irriterad på Arbetsförmedlingen, jag ställer en enda fråga och jag får tjugo olika svar. Igår satte jag mig ner och mailade till min arbetsförmedlare angående bidrag, eller en slags ersättning som man ska få efter att man har varit inskriven på arbetsförmedligen i mer än 90 dagar. Min fråga är; HUR ansöker man arbetslöshets ersättning? Till svar får jag; Villkoren är att man ska ha fyllt tjugo år, jobbat i minst sex månader och minst åttio timmar per månad, då är man berättigad att få ett grundbelopp på trehundratjugo kronor per dag innan skatt.

Tyvärr, jag är bara nitton år gammal, jag är en fullutbildad bagare/konditor som tog studenten i våras, snart ett halvår sedan och jag har inga pengar att leva på. Om mina föräldrar vill så kan dom slänga ut mig på gatan, tack och lov så gör dem inte det men om dom skulle vilja så har jag ingenting att säga till om, jag kan inte göra något alls. Jag tycker det är skit att det inte finns några möjligheter alls för mig att få ut ett belopp på några tusen i månaden. Dagens samhälle är ju förfan pinsamt!

Nyss så fick man visst ett bidrag innan man hade fyllt tjugo, fast man fick ett mindre belopp. Jag blir så jävla förbannad på detta nu att jag inte vet vart jag ska vända mig. Varför ska jag gå ut på praktik nu då när jag inte kommer få några pengar? Jag vägrar att jobba gratis, aldrig i livet. Det är fan inte konstigt att arbetsförmedlingen och A-kassan får kritik, vad begär Sverige av dagens ungdomar? Jag vägrar att gå till socialen och be om bidrag, det kommer jag aldrig någonsin göra. Jag vill kritisera alla jävla påhitt om ditt och datt. Jag är vansinnig, jag tänker inte sitta här längre och bara glo utan nu ska jag ut i världen och kriga precis som alla andra. Jag ska visa precis vad jag går för, jag ska klara mig helt på egen hand.
Åt helvete med alla lögner och påhitt om att Arbetsförmedlingen ska vara så förbannat bra.