Till och från har jag vaknat i natt, jag vaknade av att jag var vaken och tittade runt i mitt rum. Jag lyckades somna om och efter en timme vaknade jag igen av att jag trillade ur sängen. Ojoj, tummen upp för mig! Jag gick och lade mig igen och jag misstänker att jag har sovit dåligt i natt pågrund av tandläkar ångest, uuuh! Idag är det ju dags för ett nytt tandläkarbesök och jag hoppas verkligen att det inte blev som det blev sist för då går jag raka vägen ner till polisstationen och dödsförklarar mig på en gång. Förhoppningsvis så kommer det nog att gå bra idag, jag är bara så nojig för att det ska hända något som inte står rätt till och att hela operationen har misslyckats. Äsch, nog pratat om det, klockan ett ska jag vara där i vilket fall som helst.

Jag gick upp tjugo över sex i morse och jag kunde verkligen inte somna om, så jag gav upp och bestämde mig för att gå upp och kolla så att ungarna var uppe. Rasmus hade redan stuckit iväg till sin praktik, eftersom han börjar halv sju. Jag lider med stackarn, jag hoppas att jag klädde på sig ordentligt så att han inte fryser och blir sjuk nu. Ludvig var också vaken och till min förvåning så satt han och kollade på golf och åt frukost. Golf tänkte jag, han har väl aldrig tyckt om golf? Hm, han förvånar aldrig mig. Hundarna var jätte glada och Wilma kom springade mot mig och skrattade - Ja, hon skrattar faktiskt! Hon lyfter på överläppen när hon blir glad, och hon är så fruktansvärt söt när hon gör så! - hon kramas alltid på morgonen när hon ser att man har stigit upp. Maximus var minst lika glad, och jag tror att dom tycker att det är skönt att jag är hemma igen. Efter att ha druckit en kopp kaffe så tog jag ut hundarna och rastade dem och sedan fick dem mat. Hector var helt tokig och sprang mot ytterdörren och studsade upp och ner, ungefär som - Skynda dig! Jag kissar ner mig!!!! Haha, jag kunde inte sluta skratta åt honom. Han sprang som en tok i trädgården och kissade så fort han kunde och sedan var det bråttom in för att äta mat, om jag inte är tillräckligt snabb med att öppna dörren åt honom så kan han skälla till för att jag ska skynda mig, han beter sig som att han håller på att svälta ihjäl. Ja, det går ingen nöd på dem små tjockisarna, och den dagen dem slutar äta då är det något galet!

Kvart över sju så kollade jag igenom Luddes väska så att han inte har glömt böcker och diverse saker. Jag plockade ner hans idrottskläder och lade ner hans låneböcker och läroböcker så att han inte glömmer bort att lämna tillbaka eller ha med sig sina böcker till lektionerna. Ja, jag kanske tar i lite väl mycket men om inte jag håller koll på dem så gör ingen annan det heller så det är lika bra att jag gör det. I går sa Ludde till mig att han kommer tycka synd om mina barn för att jag kommer att bli en sträng mamma som kommer ha superkoll på mina barn och dem kommer aldrig någonsin våga trotsa mig. Är man själv strängt uppfostrad så blir man väl likadan själv sedan när man själv får barn. Antar jag.

Ludde blev tillslut iväg skickad till sin skolbuss och jag passade på att plocka in och diska undan innan mamma kom hem. Pappa ringde mitt i allt och ville försäkra sig om att Rasmus och Ludde hade gått och han undrade om mamma hade kommit hem än. Jag bryggde nytt kaffe och mamma kom hem, i handen höll hon en gammal modell av en golvlampa. En av dem bortgångna hade haft lampan på sitt rum och dem anhöriga ville inte ha den, mamma tog den, hon ville ha den. Den blytunga klumpen väger närmare 15 kilo och den hade mamma planer på att sätta i mitt rum. NEJ - Den ska inte in på mitt rum. Obehag längs ryggraden, håret reste sig i nacken. Jag undrar om den där lampan är den enda som har kommit in här. Det lär vi nog märka av om ett par dagar, kanske blir det ännu fler oinbjudna gäster.